Fundisar och realos. Kampen mellan fundamentalister och realister inom Miljöpartiet skildras i Maggie Strömbergs bok Vi blev som andra (2016) efter att MP två år tidigare tagit plats i regeringen. Klivet in i Rosenbad innebar att aktivism i miljö- och migrationsfrågan ersattes av ansvar – det skulle kosta att vara solidarisk med besluten i en S-ledd regering. I andra vågskålen låg inflytande, en möjlighet att påverka inriktningen av själva besluten.
Tidigt under förra mandatperioden fick partiet smäll på smäll av sin regeringspartner. Brunkolsförsäljning, förbifarten och Bromma flygplats men framför allt nödbromsen i flyktingmottagningen hösten 2015, ackompanjerad av språkröret Åsa Romsons tårar. Det kostade att ta ansvar, det måste väl väljarna förstå? Utdelningen kommer senare, det måste den göra.
Men nästan fem år senare sitter språkrören Isabella Lövin och Per Bolund med förtroendesiffror på runt tio procent, i botten tillsammans med Nyamko Sabuni (L). Partiet får 3,4 procent (Novus), trots att coronakrisen inneburit ett lyft för regeringen som helhet. Samtidigt tornar de nya politiska bakslagen upp sig – ja till oljeraffinaderiet i Lysekil samt utbyggnaden av Arlanda och så tänker S göra upp med oppositionen om en betydligt stramare migrationspolitik.
”Det är klart att det finns en gräns för varje parti. Man kan inte kompromissa om grundläggande värderingar”, säger Isabella Lövin i Sveriges Radios partiledarintervju (29/6). Men det är just vad MP gjort under snart sex år. Det kan vara slut med det nu. Enligt Aftonbladet satt partiet i krismöte under helgen, med frågan att lämna regeringen på bordet.
Ett problem för Miljöpartiet är att de politiska förlusterna varit så starkt symbolladdade, medan vinsterna, exempelvis det klimatpolitiska ramverket, varit betydligt svårare att marknadsföra. Vilket delvis beror på att MP-politiken ofta rör sig på ett annat plan än det inrikespolitiska. Som EU-parlamentariker hade Isabella Lövin framgång med fisket och senare har partiet bidragit till ett effektivare system för handel med utsläppsrätter.
Det är kanske ingen tillfällighet att MP gjort två succéartade EU-val i rad (2014, 2019) men fallit platt på hemmaplan? Egentligen är det ganska naturligt att ”realos” vinner i EU medan ”fundisar” fortsatt har kommandot i Sverige. Konsekvensen kan bli att MP lämnar regeringen för att försöka rädda sig kvar i riksdagen. För Bolunds och Lövins del innebär det kavaj av, funktionsplagg på och att ansluta till protesterna i Lysekil.