Villapriserna i Sverige har stigit med cirka 20 procent pÄ ett Är. Medelpriset för en villa i Uppsala och Knivsta de senaste tolv mÄnaderna Àr 5,0 miljoner kronor, medan en Enköpingsvilla kostar 3,5 miljoner. I slutet av perioden, det senaste kvartalet, har prisökningarna eskalerat till 5,5 miljoner för Uppsala och Knivsta, och 3,8 miljoner för Enköping. För de mindre kommunerna Àr siffrorna nÄgot osÀkra dÄ de bygger pÄ fÀrre Àn 100 försÀljningar, men tendensen Àr ÀndÄ tydlig.
Pandemin har alltsÄ gjort de rika rikare. Miljoner svenskar har suttit hemma och jobbat, sparat in pÄ kostnader för jobb- och nöjesresor, luncher och andra sociala evenemang. NÀr det börjat kÀnnas trÄngt med hemmalivet runt köket och de tillfÀlliga arbetsplatserna har man surfat in pÄ bostadssajterna och börjat buda pÄ nÄgonting större, kanske med en uteplats. Med en genomsnittlig bolÄnerÀnta pÄ 1,29 procent (Compricer) finns det marginaler.
De redan stora förmögenheterna bara ökar för medelklassfamiljerna. Fastighetsskatten Àr lÄngt borta och kommer inte tillbaka, enligt finansminister Magdalena Andersson (S). RÀnteavdragen Àr ocksÄ intakta. Samtidigt ökar utanförskapet i den andra Ànden av skalan. LÄngtidsarbetslösheten slÄr rekord och över 200 av Sveriges kommuner rapporterar fortfarande en brist pÄ bostÀder (Ekot 18/5). Det som framför allt behövs Àr, som vanligt, billiga hyresrÀtter.
Januariavtalets medicin mot en av vÀrldens mest dysfunktionella bostadsmarknader Àr att införa marknadshyror pÄ nyproduktion av hyresrÀtter. Och visst kan det hjÀlpa pÄ marginalen, om det byggs nÄgot mer och trÄngbodda kan lockas att byta upp sig. Men Nyamko Sabunis (L) förhoppningar i söndagens SVT Agenda (16/5) var orealistiska. Att debattmotparten Nooshi Dadgostar (V) missade mÄlet med Ànnu större marginal var dÄ en klen tröst. För vÀnstern Àr statsstöd till hyresrÀtter universallösningen, samtidigt som man bedriver skrÀckpropaganda om marknadshyrorna som man hÀvdar ger enorma hyreshöjningar för alla (!) hyresrÀtter.
För bara nÄgra Är sedan var Riksbankens direktion stÀndigt bekymrad över bostadsprisernas utveckling, hushÄllens skuldsÀttning och den ökade risken för en krasch med lÄngtgÄende konsekvenser för hela ekonomin. Nu har man helt slÀppt den oron och rÀknar med oförÀndrad nollrÀnta i ytterligare tre Är, till sommaren 2024.
Det Àr sÄledes politikerna som mÄste agera, helst med ett samlat grepp om hela bostadspolitiken. Ingen har nÄgot att vinna pÄ att samhÀllets slits isÀr och att surt förvÀrvat sparkapital förvandlas till luft, inte ens nyblivna upplÀndska villamiljonÀrer.