Hur bör samhället hantera farliga hundar? Länge debatterades ett förbud av särskilda raser, något som Danmark tidigt införde. I Sverige kan länsstyrelsen besluta om en hund ska vara försedd med fast koppel eller munkorg, myndigheten kan även ge folk hundförbud. Rasförbud är ett trubbigt verktyg. Men räcker den svenska lösningen?
Den kvinna i Robertsfors kommun som i söndags bets ihjäl av sin hund hade tidigare polisanmälts för en kamphund som attackerat ett barn. Hunden som attackerade barnet uppgavs ha attackerat människor tidigare, och länsstyrelsen vet ännu inte om det är samma hund som i helgen attackerade kvinnan och skadade ytterligare en person. Till både SVT (24/10) och TV4 (24/10) berättar boende i byn i Robertsfors att de varit rädda för att passera fastigheten på grund av aggressiva hundar.
Helgens händelse är tack och lov väldigt ovanlig. Sedan 1995 fram till 2021 har elva människor dödats på det sättet. Attackerna har dock blivit vanligare (SR, 25/10). Och både hundägare och andra drabbas.
Det finns dessvärre personer som skaffar sig hundar för att träna upp och använda dem som vapen. I socialt utsatta förorter, där människor ofta bor tätt och i höghus, kommer de aggressiva kamphundarna nära omgivningen.
När tidningen Hem & Hyra tidigare i år granskade rättsfall visade det sig att hyresgäster är extra utsatta för hundöverfall som lett till åtal (1/4). Tidningen kunde även konstatera att "flera av dem som blivit dömda för vållande till kroppsskada" har struntat i försiktighetsåtgärder, trots att hunden "visat tecken på aggressivitet". Andra har struntat i om länsstyrelsen eller polisen krävt att hunden ska ha ett särskilt koppel eller bära munkorg om den vistas bland folk och andra djur.
Under den tidigare borgerliga alliansens regeringstid drev kristdemokraten Mats Odell, då bostadsminister, en kampanj mot kamphundar i flerbostadshus. Odells linje saknade stöd hos den dåvarande regeringen. Men det är extra problematiskt med farliga djur där människor bor tätt inpå varandra. Här borde fastighetsägare ta ett ansvar. Hur lätt är det för en enskild att ens anmäla en hundattack i hissen eller vid porten, om hunden tillhör en tungt kriminell i bostadsområdet?
Lagstiftning kan förstås inte utgå ifrån människors rädsla. Men ibland visar sig rädslan, som i Robertsfors, vara befogad. Länsstyrelsen och polisen behöver ställa sig frågan om man kunde ha agerat förebyggande. Om det kommer nya ökningar av kamphundar i förorterna behöver även det tas på allvar. Såväl från fastighetsägare som från berörda myndigheter.