Replik.
Johan Rudström skriver i en ledare att Uppsalabor vill ha de glest och grönt (7/3). När jag läser texten för min 17-åriga dotter och kommer till raden ”för många är tallarna en anledning att bo här” utbrister hon: "Va!? Hur gamla är de?"Just detta får mig att skriva en replik.
Rudström gör sig till förespråkare för ”Uppsalabor”. Men varken jag eller 17-åringen känner igen oss, även om vi inte har något emot det gröna. Vad finns det för underlag som stärker tesen?
Gör en undersökning bland stadens tonåringar. Det är de som kommer att leva i det nya Uppsala. Vill de ha tallar eller butiker? Personligen vill jag inte behöva resa till Paris för att kunna handla färskt bröd på morgonen. Det är inte hållbart.
I framtiden när södra staden är färdigbyggd bor kanske skribenten och jag grannar på ett äldreboende. Då kommer i alla fall jag vara jätteglad över att mina barn kan rulla ut mig på ett levande torg bland butiker och en mångfald av människor.
Anders Hedman, Uppsalabo
Svar:
Det är en bra poäng att de som protesterar mot ett nytt bostadsområde mycket sällan är desamma som ska flytta in där. Men när staden förtätas kan också de nyinflyttade känna en brist på tillgång till naturen. Och den levande stadsmiljö som utlovas i ritningarna blir inte heller alltid verklighet. Bostadsföretag och fastighetsmäklare har sitt uppdrag. Den stadsplanerande myndigheten bör ha ett annat.
Johan Rudström