Begreppet ”att knyta näven i byxfickan” har gjort sig gällande i svenska hushåll under det senaste året. Ilskan över ökade levnadsomkostnader har förvisso dämpats av det parallella lidandet i Ukraina, men förr eller senare kommer krav på förbättringar, att det vänder. Det gäller räntorna och lånen, elen och bränslet, men det gäller alldeles särskilt priserna i mataffären.
Angående maten finns ingen skuld att fördela på samma sätt som för exempelvis energin. Diktatorer krigar och vrider på gaskranar. Regeringar här hemma lägger ned energikällor och underlåter att bygga ut överföringskapacitet. Själv hade man kunnat investera i ett nytt värmesystem, ett bättre avtal eller åtminstone låtit bli att konsumera och bygga till så mycket när elen var billig.
Räkningen för el och värme kommer varannan månad, snart kommer också en senkommen men välkommen statlig kompensation för topparna under fjolåret. Men i mataffären fortsätter svenskarna att häpna bland hyllorna. Hur kan det kosta så mycket? Inte lyxvaror – utan basvaror som bröd, mejeri, kött och fisk, frukt och grönsaker. Man måste ju äta!
Enligt oberoende Matpriskollen steg matpriserna i januari med ytterligare 1,4 procent. Det är en av de största uppgångarna en enskild månad sedan inflationen började ta fart för knappt ett år sedan. Strösocker gick upp med 44 procent. Coop ökade priserna mest av kedjorna efter att ha haft aningen lägre takt under 2022 (SvD 6/2).
Frågan är vart ilskan ska riktas. Åsikten om ”greedflation”, att livsmedelskedjorna ökat priserna mer än vad som motiveras av kostnaderna, kan säkert vara riktig i enskilda fall. Men inte generellt ‑ Konjunkturinstitutet (KI) hittade i alla fall inga tecken på överpriser i en rapport i december.
Kostnaderna har ökat kraftigt för företagen och beroendet av importerade livsmedel har spelat en stor roll. ”Folk underskattar effekten av den svagare kronan och kraftigt stigande importpriser”, sade KI:s generaldirektör Albin Kainelainen till TT (5/12).
Den perfekta stormen har drabbat matpriserna i Sverige, en spiral som kanske är svårare att bryta än energi- och räntekostnaderna. Trycket på folkvalda politiker kommer att öka under året. Är det inte dags att sänka matmomsen?
Det finns åtgärder att ta till för hushållen med lägst marginaler, åtgärder som är betydligt mer träffsäkra än sänkt moms. Men det finns inga universallösningar för billigare mat i ett land med kyligt klimat som för snart 20 år sedan tackade nej till att handla med euro. Äta måste man, som sagt, och under de närmaste månaderna blir det fortsatt mycket dyrt.