Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel sÄgade redan 2010 mÄngkulturalismen, det vill sÀga politik med mÄngkultur som mÄlsÀttning. Utomlands har frÄgor om mÄngkulturalism, sÀrlagstiftning och identitetspolitik manglats i flera Är.
I den svenska debatten Äterkommer dÀremot en stÀndig förvirring. Som nÀr Liberalernas Nyamko Sabuni i en intervju (Expressen, 7/6 2019) ifrÄgasatte mÄngkulturalism och det genast tolkades som att hon var emot mÄngfald. Eller som nÀr partiledarna i SVT:s partiledardebatt i söndags med handupprÀckning fick svara pÄ frÄgan om de Àr för "mÄngkultur". Medan Sverigedemokraternas Jimmie à kesson tolkade det hela som splittrande mÄngkulturalism, sade de andra saker som att man inte ska behöva stöpas i samma form.
Att det finns olika kulturer, mÄngfald och pluralism, Àr en sjÀlvklarhet i ett fritt och tolerant samhÀlle. Men Àr det sÀrskilt politiskt intressant i en debatt om integration, vad partiledare tycker om denna sjÀlvklarhet?
SVT hade kunnat precisera frÄgan: Vilka krav tycker du och ditt parti att det ska stÀllas pÄ mÀnniskor som kommer hit?
HÀr finns förstÄs flera olika utgÄngspunkter. MÀrta Stenevi och Miljöpartiet anvÀnder uttrycket "politiskt eftersatta omrÄden" och signalerar dÀrmed att det Àr politiken som det varit fel pÄ, att det inte skulle ha satsats tillrÀckligt. Den socialdemokratiska integrationspolitiken har prÀglats av just satsningar och projekt genom Ären. PÄ 1990-talet hette det Blommansatsningen, sedan kom Storstadssatsningen och senare paket. För nÄgra Är sedan lanserades myndigheten Delegationen mot segregation, som inte heller den fick segregationen att försvinna.
FrĂ„n borgerligt hĂ„ll betonar partierna krav, eget ansvar och â som statsminister Ulf Kristersson (M) nĂ€mnde i söndagens partiledardebatt â att det ska finnas nĂ„got som hĂ„ller oss samman. Att det senare inte behöver stĂ„ i motsats mĂ„ngfald har bland andra Gina Gustavsson, docent och lektor i statskunskap vid Uppsala universitet, argumenterat för i inlĂ€gg om liberal nationalism.
Det liberala svaret pĂ„ dessa frĂ„gor mĂ„ste vara att man har rĂ€tt att tro, tycka och leva som man vill, men att lagar och regler gĂ€ller lika för alla. Som medborgare blir man varken kelgris eller styvbarn. SprĂ„k â svenska som hemsprĂ„k â Ă€r rikedom. MĂ„ngfald Ă€r bra, men fĂ„r aldrig anvĂ€ndas som tĂ€ckmantel för hederskultur, moralpoliser och kriminella klaner.