I veckan debatterades migrationspolitiken i Aktuellt, mellan SSU:s ordförande Philip Botström och Grön ungdoms språkrör Aida Badeli. Debatten slutade med att Badeli tyckte att Botström borde ”skämmas”. I sociala medier har tonen varit ännu hårdare.
Häromdagen släppte den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden ”Ordning och reda i vandringstid”. Man skriver där att flyktingar i första hand ska hjälpas i grannländer och i närområdet, i stället för i Sverige och EU. Det föreslås även ett ”inriktningsmål”, ett mått på hur många asylsökande Sverige kan ta emot och som ska vägas mot välfärd och integration. Förslagen står minst sagt en bit ifrån Miljöpartiets syn på migration.
Bakom Tidens rapport står S-profiler som Lars Stjernkvist, kommunalråd i Norrköping, och partiveteranen Anne-Marie Lindgren. Flera partiinfluencers har den senaste tiden betonat ”ordning och reda”, att vi måste klara av integrationen och att Sverige inte ska ”tillbaka till 2015”.
Annorlunda lät det för bara några år sedan, innan Stefan Löfven vann valet 2014 och blev statsminister. Då uttryckte han att Fredrik Reinfeldts regering var ”oanständig”, eftersom dåvarande migrationsminister Tobias Billström hade använt begreppet ”volymer”.
Retoriken var liknande till hösten 2015, när Löfven höll sitt tal om att inte bygga murar - för att strax därefter tvärvända i migrationspolitiken. Dåvarande språkrör för Miljöpartiet stod sedan med tårar i ögonen när den nya riktningen skulle försvaras.
Det finns flera förklaringar till att socialdemokratin nu är på väg att sätta regeringssamarbetet på spel. Ett är att partiet har en stark pragmatisk ådra, som står i stark kontrast till MP:s aktivistiska idealism.
Tongivande socialdemokrater – som Tidens rapportförfattare – har dragit slutsatsen att man behöver minska invandringen. En betydande faktor är förstås även väljaropinionen. Sedan 2015 har opinionen gått i en mer invandringsskeptisk riktning. Ledande socialdemokrater sneglar mot Danmark, där socialdemokraten Mette Frederiksen i fjol lyckades ta över regeringsmakten genom att gå till val på en restriktiv invandringspolitik.
Man är här på hemmaplan helt enkelt trött på att förlora ”LO-männen” till Sverigedemokraterna.
Miljöpartisterna har ett helt annat läge. Enligt Svensk väljaropinion ligger partiet på 3,4 procent, och får därmed sitt sämsta väljarstöd på tio år. Regeringsmakten har kostat. Och det finns en ideologisk klyfta till S som heter duga. Det blir svårt att samarbeta med en part som man anser borde skämmas för sin tvivelaktiga människosyn.