Att styra tillsammans med, eller med stöd av, Sverigedemokraterna är oprövad mark i de flesta av landets kommuner och regioner. Precis som på riksplanet tänker många ändå försöka efter valet 2022, i första hand på grund av partiets storlek och svårigheten att hitta nya, hållbara majoriteter.
Det är till viss del sant att laddningen som kommer med SD-inflytande saknas i det lokala politiska arbetet. Besluten under mandatperioden kommer inte att beröra yttrande- och pressfrihet, rättssystemets oberoende eller drakoniska nedskärningar av public service. Men i stället får man en rejäl portion oberäknelighet som i sig kan bli skadlig för kommunens eller regionens utveckling.
Något som kännetecknar SD lokalt är personalbrist. Det är därför en skåning, Pontus Andersson, som aldrig varit i Västerbotten kan ta plats på regionens riksdagsbänk. Och det är kanske därför som partiets lokala hemsida har identisk text, vare sig man befinner i Uppsala, Enköping, Bollnäs eller Vetlanda.
Man ska inte överdriva. Det finns fler partier som flitigt använder ”kopiera-klistra in” och rikslistorna är en öppen strategi. Men det går inte att komma ifrån intrycket av SD som ett parti med tydliga strategier för Sverige, men som när man vuxit på köpet fått tusentals förtroendevalda som inte riktigt vet vad de ska göra med sina mandat.
I den konkreta kommunpolitiken blandas självklarheter med orimligheter och populism när SD tar till orda. Satsningar på välfärd, landsbygd och trygghet ska finansieras med ”stopp för invandring”. I Uppsala kommun vill SD bland annat sänka skatten, bygga ”en ordentlig arena”, åtgärda platsbristen i förskolan samt servicen på landsbygden. Finansieringen sker främst genom mindre pengar till politik, kultur, kommunikationsstaben och ”invandringsrelaterade kostnader” (från partiets budgetförslag och debattartiklar i UNT 2022).
M-gruppledaren Fabian Sjöberg i Östhammar befinner sig redan i förhandlingar med SD om en ny majoritet (UNT 22/9). Therez Almerfors (M) i Uppsala siktar i stället på ett minoritetsstyre. ”Absolut inte”, är svaret på frågan om SD kan finnas med (UNT 21/9). Men hon behöver de åtta SD-ledamöterna (och Utvecklingspartiet) för att få majoritet, även med den forna alliansen på sin sida.
Kanske litar Sjöberg på att SD varit svagt i Östhammar och inte gjort mycket väsen av sig? Kanske litar Almerfors på att det finns en samsyn om bostadsbyggande och kollektivtrafik? Men historien visar att såväl personer som politik kan bytas ut under en mandatperiod med SD. Oberäknelighet är en negativ faktor i kommuner som långsiktigt planerar för nya järnvägsspår och djupförvar.