Det är inte en dag för tidigt. Andra länder har tydliga regler för när och i vilka sammanhang som engelska kan användas. I Sverige har i stället föreställningen att undervisning på engelska är både problemfri och därtill ”modernare” fått breda ut sig.
Skolverkets rapport till regeringen säger precis det som många har förstått länge: undervisning på engelska har begränsade effekter på elevernas kunskaper i detta språk, men innebär risker för deras svenska språkutveckling. Man kan lägga till att detta i sin tur givetvis får konsekvenser för ämneskunskaperna.
Många svenska skolelever i dag har kunskaper i engelska som tidigare generationer aldrig kom i närheten av. Dataspel och sociala medier är viktiga förklaringar.
Men det hjälps inte. Engelska kan inte ersätta svenska när det gäller att få grepp om innehållet i olika skolämnen. Man lär sig mindre om inlärningen ska ske på ett annat språk än modersmålet och förmedlas av lärare som givetvis bara i undantagsfall talar engelska som om de vore infödda.
Risken att viktig kunskap försvinner eller blir otydlig i glappet mellan de två språken – ”lost in translation” – är uppenbar. Till det kommer den orättvisa som ligger i att vissa elever kan vara duktiga i ett visst ämne men svagare i engelska och därmed riskerar sämre betyg än vad de borde ha.
Den svenska språklagen säger att det allmänna, vilket i detta fall innebär skolan, har ett särskilt ansvar för att svenska språket används och utvecklas. Skolornas läroplaner säger samma sak. Gymnasieminister Anna Ekström (S) instämmer, med argumentet att svenska språket både är viktigt för ämneskunskaperna i sig och för att eleverna ska kunna bli aktiva medborgare i samhället.
Vi är duktiga på engelska, men det är farligt att överskatta sina kunskaper. Den som tvivlar kan först försöka berätta på engelska hur man hänger upp en gardin.
Håkan Holmberg