Elisabeth Thand Ringqvist, Daniel Bäckström och Muharrem Demirok är de utvalda kandidaterna inför Centerpartiets extrastämma i februari när Annie Lööfs efterträdare ska väljas. Men varför väljer valberedningen en trio utan tydliga skillnader?
När de tre frågades ut i Aktuellt på måndagskvällen svarade de samstämmigt i både regeringsfrågan och om Centerpartiets relation till nuvarande Ulf Kristersson-regering. Thand Ringqvist flikade in att hon tycker att partiet inte riktigt så tidigt skulle ha uttalat stöd för Socialdemokraternas Magdalena Andersson som statsminister. I övrigt var det svårt att höra något som stack ut.
Helena Lindahl från Västerbotten, sedan länge öppet kritisk mot nuvarande partiledning, hör till dem som på sistone har sagt sig vilja leda partiet. Can Savran, kommunalråd i Åre, är besviken på att hon "nobbats" av valberedningen. Han påpekar att hon är den centerpartist som blev näst mest kryssad i valet 2018. "Att inte pröva henne som kandidat är ett strategiskt misstag som sänder felaktiga signaler", säger Savran (Aftonbladet, 7/11). Lindahl beskrivs av sina anhängare som en representant för landsbygden, fjärran partieliten.
Stad-land-konflikten märktes även tydligt i valresultatet. Centerpartiet backade i nästan alla landets kommuner. I tidigare starka C-fästen rasade stödet. Partiets väljarbas har skiftat. "Problemet" med de nyvunna storstadsväljarna är bara att de är lättrörliga.
En ytterligare huvudvärk för blivande C-ledare är att Socialdemokraterna varken tar avstånd från migrationspolitiken eller rättspolitiken i Tidöavtalet. LO-förbund som Byggnads har öppnat för att samtala med Sverigedemokraterna. Hur ska Centerpartiet hantera S närmande till SD?
När Liberalerna för några år sedan valde partiledare stod valet, den då tredje kandidaten Johan Pehrson får ursäkta, mellan Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni. Stödet för Sabuni – som varit öppet kritisk mot januariavtalet – visade sig vara starkare än vad många trodde. Omröstningarna och vägvalen i partiet sedan dess har följt samma mönster.
Under samma period har det andra liberala riksdagspartiet förtydligat hållningen om att samarbeta åt mitten, samt hålla SD borta från inflytande. Annie Lööf har troligtvis ett betydande stöd för den linjen. Det är därför märkligt att partiet väljer att lägga locket på i stället för att med självförtroende låta debatten ha sin gång.
"Offensiv landsbygdspolitik", "framtidstro" och "leverera svar" i all ära, men blivande partiledare kommer behöva hantera svårare frågor än så.