Tidningen Dagen intervjuade riksdagsledamoten Lars Adaktusson (KD) i förra veckan (8/7). Det handlade både om det omtvistade husköp och om den fällande dom om grovt förtal som KD-ledaren Ebba Busch dragits med under våren. De rekordhöga procentsiffrorna som KD avnjöt under mellanvalstiden har sakta dalat tillbaka mot valresultatet och sedan lite till. Oron över detta, och undran om partiledarens rättstvister är orsaken lär kännas av i partiet.
Men Adaktusson målar en bild av en intern kultur där det är bättre att vara tyst än att säga emot. Kanske är denna nyktra och resonerande intervju ett sätt för Adaktusson att försiktigt se om han skulle ha stöd i en kommande partiledarstrid, kanske är det bara genuin oro hos någon med tillräckligt mycket internt kapital för att våga kritisera.
Gentemot vad ska en partimedlem vara lojal – partiets värderingar eller dess ledare? I Sverige har frågan märkts av allra mest i Liberalerna, som valde Nyamko Sabuni efter en splittrande intern strid. Mycket kan sägas om den mängd uppror och kritiska Facebookgrupper som finns i L, och hur mycket av deras innehåll och interna kritik som läckt ut de senaste tre åren, men även KD:s locket på-mentalitet är skäl för oro.
Två små, blå partier reagerar alltså helt olika när de hamnar i – eller snarare under lång tid befinner sig i- blåsväder. Knyt handen i fickan, säger KD. Fast jag bryr mig, säger L. Egentligen är ju båda dessa ”coping mechanisms” symptom på samma problem. Det är kanske inte så konstigt, att både L och KD tappar väljare – bägge har ju under de senaste åren hittat nya svar att ge på några av väljarnas viktigaste frågor.
Det finns ingen skam i att hitta nya lösningar på gamla problem, men det är inte heller konstigt om de som en gång var kärnväljare – KD:s kyrkoaktiva bulltanter, och L:s gamla folkpartistiska lärare - inte riktigt känner sig hemma. Deras partier har svängt helt höger om, så att säga. Det är partiernas uppgift att ständigt försöka hitta nya väljare, men vem ska vårda de gamla?
Om dessa två partier vill ta sig helskinnade genom nästa valrörelse så behöver de hitta bättre sätt att hantera interna motsättningar, för dessa två metoder – för mycket respektive för lite intern kritik – verkar inte fungera särskilt väl.