Kan Liberalerna svänga och ge grönt ljus åt en regering ledd av Magdalena Andersson (S)? Frågan har aktualiserats i diskussionen om kommande regeringsbildning. Men den har ett givet svar: Nej, L kommer inte att byta fot. Varken partiet eller partiets väljare vill det.
Liberala ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari förklarade det bra i TV4 (12/9): Alternativet till L:s vägval vore att ha sagt tack och hej, att åka ur riksdagen. Liberaler ogillar av naturliga skäl Sverigedemokraterna, men partiet går inte att önsketänka bort.
Det är så ”verkligheten ser ut", som Pourmokhtari konstaterade, och hon påminde även om att L har varit "helt uträknat".
Till skillnad mot Centerpartiets väljare, som i högre grad lutar åt vänster, var L-väljarna mindre förtjusta i januariavtalet. Man gör det dock för lätt för sig om man tror att Liberalernas stöd för Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare enbart är en fråga om vad potentiella väljare tycker.
När den partinära Tidningen Nu i fjol genomförde en enkätundersökning om ideologi, med några hundra av Liberalernas ledande politiker och representanter i kommunerna och regionerna, kunde man se ett tydligt mönster i svaren. Hela åtta av tio – 81,9 procent – såg L som ett "borgerligt" parti. De flesta ville definiera partiet som "liberalt", en minoritet som "socialliberalt".
På höger-vänster-skalan placerade sig dessutom en betydande majoritet till höger om mitten. Svaren bekräftar de senaste årens beslut i partiet: Att välja Nyamko Sabuni framför Erik Ullenhag, att bryta sig ur januariavtalet och att gå till val på en "borgerlig och liberal regering".
Efter en lång och bitvis uppslitande process under den gångna mandatperioden har L landat i slutsatsen att isoleringsstrategin inte har fungerat mot SD.
En bred mittenregering med S, M och L - som Dagens Nyheters ledarsida lyfter fram som alternativ - finns inte ens på kartan.
Frågan är snarare hur Liberalerna kan dra "Ulf Kristerssons lag" så långt från SD det bara är möjligt. Den regering som av allt att döma bildas snart kommer att blir beroende av L:s stöd.
Att SD inte ska ingå i regeringen har varit en tydlig röd L-linje. Asylrätten och rättsstatsprinciper, utrikespolitiken, public service och kulturpolitiken är områden L gör bäst i att hålla ögonen på. Ett stort SD med självförtroende kan mycket väl komma att lansera nya antiliberala förslag.
Inför valet kallade SD-företrädare Liberalerna för "ett onödigt parti". Väl medvetna om att L:s riksdagsmandat innebär huvudvärk.