Liberalerna har äntligen rivit av plåstret och tagit tydlig ställning mot religiösa friskolor. I våras gick Socialdemokraterna vidare med förslag om att stoppa nya konfessionella skolor och att hindra befintliga att utöka verksamhet. Ett totalförbud har det nämligen inte funnits stöd för i riksdagen. Det gör det inte heller med att L, i likhet med S, vill stoppa religiösa friskolor.
Att ett liberalt parti sätter det enskilda barnets frihet i centrum är dock ett principiellt - och därmed förhoppningsvis ett långsiktigt - ställningstagande. Som Johan Pehrson uttrycker det: "Religionsutövningen, att lära sig om en specifik religion och ha den prägeln, det får man lösa på ett annat sätt som förälder" (SR, 21/6).
Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Magnus Jacobsson undrade genast om han skulle förbjudas att i riksdagen citera ur bibeln, eller om han skulle förbjudas att be på sitt arbetsrum (Twitter, 21/6). Något sådant föreslås förstås inte. Religionsfriheten är och ska vara stark. Men varför skulle religionsfrihet vara liktydigt med statligt finansierade konfessionella skolor? Det finns möjligheter för föräldrar att lära sina barn om religion och religiösa traditioner - utanför ordinarie skoltid.
Elisabeth Sandlund, ledarskribent på den kristna tidningen Dagen, mötte på tisdagen Liberalernas skolpolitiske talesperson Fredrik Malm i en debatt om religiösa friskolor (SR, 21/6). På frågan om religionen inte kan vara en privatsak svarade Sandlund att "religiös övertygelse är något som påverkar hela livet". Att övertygelser ska styra är ett haltande argument. En vegan får leva med att det serveras kött i matsalen och den som tror på bibelns skapelseberättelse får leva med att den "nonchaleras" på lektionerna.
Däremot har Sandlund en viktig poäng när hon berättar om troende mobbade elever som kan se religiösa friskolor som en fristad. Intolerans och mobbning är något som skolor måste ta på allvar. Varken troende eller icketroende får retas eller trakasseras. Men "lösningen" kan aldrig vara att flytta på mobbade elever.
På senare år har det kommit vittnesmål och uppgifter om skolor med kopplingar till våldsbejakande extremism, med könsseparation och elever som inte har fått dansa på idrotten, om bristfällig sexualundervisning och om skambeläggande av homosexualitet. Granskningar kommer behövas även framöver, och det alldeles oavsett om skolor kallar sig konfessionella eller ej.
Men utgångspunkten borde vara given. Även barn är individer. Med rätt att tro - och med rätt att få slippa.