Undervisningsskyldighet. Smaka på ordet. Långt, omständligt och oerhört skolbyråkratiskt. Men det är också något annat. I ordet ryms vad som under flera decennier har varit svensk skolas problem – reformer som leder fel, som alla ser inte ger det resultat man tänkt sig, men som ändå blir kvar. År efter år.
Fram till 1995 reglerades antalet undervisningstimmar en lärare skulle hålla genom en särskild undervisningsskyldighet som slogs fast i kollektivavtalen. När så ett nytt kollektivavtal trädde i kraft år 2000 ersattes den reglerade undervisningstiden med reglerad arbetstid. Den särskilda begränsningen av lärarnas undervisningstid togs bort.
Tanken med den avskaffade regleringen var förstås god: flexibiliteten skulle öka. Det hängde även samman med dåtidens diskussioner om att man skulle gå från att vara ”bara” lärare till att också bli ”mentor”.
Förhoppningarna om den nya, sköna, flexibla världen kom dock tidigt på skam. Lärarnas arbetsuppgifter utökades med både det ena och det andra, till exempel att vara rastvakt eller att hantera olika former av administration. Det enda de nya uppgifterna hade gemensamt var att de inte handlade om undervisning – och att allt skulle klaras av på samma arbetstid som tidigare.
Lägg därtill att undervisningsskyldigheten fungerade som ett tak, men med taket borta så – ja, vad som då händer är uppenbart. Ovanpå detta har lärarkåren med varje ny regering som velat ”lösa skolans problem” getts nya administrativa arbetsuppgifter. Allt ska numera följas, upp dokumenteras och utvärderas – och sedan toppas med en omfattande handlingsplan.
Att regeringen och skolminister Lotta Edholm (L) nu aviserar att man inom kort kommer att tillsätta en utredning om återinförd undervisningsskyldighet är därför fullt rimligt. Det orimliga är varför det inte har skett tidigare.
Men om man verkligen menar allvar med att man vill förbättra lärarnas arbetsmiljö – och därmed göra yrket mer attraktivt – måste man även parallellt med detta se över skollagen och relevanta förordningar. Det är nämligen därifrån mycket av den administration som lärare i dag tvingas utföra har sitt ursprung.
Att förslaget är efterlängtat råder inget tvivel om, såväl fackförbundet Sveriges lärare som skoldebattörer som vanligtvis kritiserar regeringens utbildningspolitik är positiva. För regeringen återstår bara att fundera över vem som ska betala. Särskilt om både lärarnas undervisningstid och övriga arbetsuppgifter ska minska.
Undervisningskyldighet må vara skolbyråkratiskt. Men det är också något som gör det lättare att vara lärare. Och det är viktigast.