Den handlar inte bara om godisfrosseriet på skärtorsdag och påskafton. Vi sköljer också ned både sötsaker och mat med — läsk.
Läsk är flytande godis. Man får snabbt i sig mängder som driver upp blodsockret till höga nivåer. Några enstaka dagars festande klarar nog de flesta friska personer. Men dagligt intag av läsk ökar kraftigt risken för bland annat fetma och diabetes. Som i sin tur leder till ytterligare hälsorisker.
I länder med hög sockerkonsumtion har diabetes och fetma blivit ”folksjukdomar”. Läsken anses vara den största boven. Därför har nu en rad länder — senast Storbritannien, Irland, Sydafrika, Colombia och Portugal — samt en rad städer i USA infört skatt på läsk. Att allt fler omfamnar den nya skattepålagan beror på att den har visat sig fylla sitt syfte: konsumtionen sjunker och människor mår bättre.
Ett 30-tal städer hade försökt driva fram läskskatt när staden Berkeley i Kalifornien, trots massiv mot-lobbying från den penningstarka läskindustrins lyckades folkomrösta fram en punktskatt på läsk för två år sedan. Var tredje amerikansk högstadieelev riskerar typ två-diabetes om inget görs, löd budskapet. Det gick hem. Skattepengarna går nu till bland annat föräldrautbildning om kost och hälsa, och läskkonsumtionen har nu, enligt forskare, minskat med hela 21 procent. Till detta ska fogas att den ökar i städer utan skatt.
Även i Mexiko har en läskskatt gett rejält minskad konsumtion. I USA har sex städer nu hakat på, liksom ett halvdussin länder i världen. Och fler lär det bli, då WHO börjat rekommendera just läskskatt mot fetma.
Det är många som, liksom UNT:s ledarsida, varit skeptiska till att minska fetma och diabetes med skatt som metod. Men om det enligt forskningen visar sig fungera — och åtgärden leder till hälsoförbättringar — kanske den ståndpunkten måste omprövas. Parad med vetenskapligt framtagen information om socker, kost och hälsa kan en läskskatt ge många goda följdeffekter.