Det är faktiskt mer än vad som kan sägas om förebilden – politikerveckan i Almedalen. Almedalsveckan har svällt ut på ett sätt som gör att det numera är omöjligt för någon att följa mer än mindre delar av den. Bokstavligen talat alla samhällsaktörer, inte minst kommersiella, ordnar egna arrangemang – från seriösa paneldebatter till mingel med rosévin bland Visbys ruiner.
Det är inget fel på något av detta. Och partiledartalen och de seminarier som partierna ordnar i frågor som de särskilt vill lyfta fram är fortfarande stommen i programmet. Men intresset från medier och allmänhet börjar varje år ofrånkomligen tunna ur mot slutet av veckan. Vinstlotten för partiledarna är att få en tidig placering i startfältet.
Politikerveckan i Järva genomförs nu för tredje året i rad. Första året var trevande och bara en ledande politiker dök upp – Miljöpartiets Gustav Fridolin. Genombrottet kom 2017 och nu är Järvaveckan redan etablerad som komplement eller motvikt – välj själv – till Almedalen.
Ett par faktorer bidrar verksamt till att veckan i Järva skiljer ut sig från sin mer berömda förebild. En av dessa är en uttalad strävan att undvika den ”spretighet” som alltid kommer att prägla ett arrangemang där ”alla” ska vara med sina egna budskap. Järvaveckans arrangörer, lokala ideella föreningar, försöker hålla samman aktiviteterna kring ett gemensamt tema – i år är det integration.
En annan faktor är själva den geografiska placeringen. Almedalsveckan genomförs i ett av landets främsta turistmål och en stor del av åhörarna är på Gotland bara denna vecka eller några till. Men Järva är ett av Storstockholms ytterområden och de lokalt förankrade åhörarna kommer sannolikt alltid att vara fler än turisterna. Vill politikerna nå fler vanliga väljare så är det till Järva de ska åka.
Håkan Holmberg