I en debattartikel vill tre socialdemokratiska företrädare säkerställa att det “alltid görs en orosanmälan till socialtjänsten för alla män som döms för sexköp och samtidigt är vårdnadshavare för barn” (Expressen, 13/7). De anser att lämpligheten som förälder måste utredas om en pappa köper sex.
Liknande handlingskraft visades nyligen av S och Mp efter att kändisen Paulo Roberto åkte fast för sexköp: då skulle sexköp inte längre leda till böter, utan till fängelse (Aftonbladet, 19/5).
I debattartikeln argumenterar de tre S-företrädarna för att "sexköp kan ses som en riskfaktor för ytterligare våld mot andra, vilket är ett tänkbart hot mot barnets fortsatta trygghet". Eftersom sexköp är oerhört stigmatiserat i Sverige vore det inte förvånande om de män som köper sex även har en lägre tröskel för att begå andra rättsliga överträdelser. Och visst är kvinnosynen säkerligen inte den bästa hos många av dem som köper sex. Men frågan är varför en pappa som köper sex är mindre lämpad som förälder, än en förälder som begår andra typer av brott?
Orosanmälan till socialtjänsten görs som regel när det finns risk att ett barn far illa. Då har de myndigheter och personer som arbetar med barn en skyldighet att göra anmälan, oavsett om ett brott har begåtts eller ej. Om exempelvis en pappa åker fast för grovt narkotikabrott där man misstänker att barnet kan fara illa eller att pappan skulle kunna skada barnet ska det göras en orosanmälan. Men hur blir barn som regel skadade av att en pappa betalar för en prostituerad? Varför ska det inte göras en orosanmälan när en pappa kör för fort? För narkotikabrott? Varför är det inte regel – på samma sätt som S nu föreslår – att göra en orosanmälan till socialen om en pappa åker fast för misshandel?
När före detta justitieminister Beatrice Ask (M) under 2010 föreslog att rosa kuvert skulle skickas ut till alla män som köpt sex var fokus främst på att skambelägga mannen själv. Men i det nya S-förslaget nämner företrädarna ironiskt nog Barnkonventionen. Utspelet handlar dock knappast om barnets bästa. Det handlar om att avskräcka män från att köpa sex och det här fallet – till skillnad från det rosa kuvertet – används barnet som ett verktyg för att främja målet.
Sannolikt bottnar också utspelet i att det är så mycket svårare för regeringen att åtgärda långsiktiga och helt avgörande frågor för Sverige, som exempelvis svensk elförsörjning, integrations- och migrationspolitiken eller för den delen Sveriges totalförsvar och coronahantering. Då är naturligtvis mycket enklare att jaga torskar.