Hur var det nu, "hotade" Magdalena Andersson (S) att anmäla Liberalernas partisekreterare Gulan Avci för ett kritiskt debattinlägg (Expressen, 31/5) om att S-riksdagsledamoten Jamal El-Haj deltog på Palestinakonferensen i Malmö? "Att låna sig till krafter som Hamas är att göra sig själv till den nyttigaste idioten för självmordsterror, totalitarism och reaktionärt vansinne", skrev Avci. Hon påstod även att partiledare Anderssons "tafatthet visar att Socialdemokraterna återigen låter interna partiintressen gå före landets säkerhet".
Hårda ord – men i politisk debatt ska partier och politiker kunna tåla det. I SVT:s Agenda intygade Andersson att hon inte hade "hotat" någon, vilket nog ingen trodde. Men hur orden än föll om en eventuell förtalsanmälan står det nu tydligt att någon sådan inte lär bli av.
Som partiföreträdare kan man replikera och argumentera emot om man anser sig ha blivit påhoppad. Det är en del av det politiska samtalet. Men man hotar inte med polisanmälningar.
Dagens Nyheter beskriver i en artikel hur domstolar blir redskap när nationalister vill "masstämma" vänsterfolk (9/6). Enligt DN har ett tiotal personer stämts för förtal efter att ha spridit uppgifter om personer inom extremhögern. Bakom stämningarna ska en 21-årig man med en bakgrund i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen stå. Om nu någon som exempelvis varit med i en nazistisk rörelse kallas nazist, är det ett påstående som vid behov kan bemötas i en fri debatt. Men nämnda 21-åring driver projektet ”Förtalsombudsmannen” för att erbjuda hjälp och stöd till den som vill vara med och ”masstämma vänsterfolk”. Enligt "förtalsombudsmannen" blir det med stämningarna svårt att offentligt kalla någon för nazist, ”då blir det som vårat n-ord”.
Att gå runt och filma och stämma vänsterpersoner är uppenbarligen en taktik för att tysta och skrämma.
För några år sedan anmäldes Ann-Sofie Hermansson, det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg som tog strid mot hedersförtryck och islamism, för förtal med hatbrottsmotiv. Hon hade på sin blogg beskrivit två debattörer som "extrema röster" och "extremister". Hermansson blev naturligtvis inte dömd, men rättegångsprocesser och anklagelser om islamofobi är inte särskilt roligt att utsättas för.
När oseriösa och extrema aktörer sätter i system att anmäla meningsmotståndare har vi ett demokratiskt problem.
Såväl juridiken som politiken behöver vara redo att hantera det.