En ödesdiger söndag väntar Liberalerna För när Nyamko Sabuni och en knapp partistyrelsemajoritet driver på för att partiet inte ska förkasta att ingå i en borgerlig regering som är beroende av stöd från Sverigedemokraterna, bygger de det på två huvudsakliga argument.
Dels att det är viktigt att Socialdemokraterna förlorar statsministerposten, även om det kan kräva en och annan eftergift i brunare riktning. Dels att en majoritet av L-väljarna föredrar en borgerlig regering, att skiftet bort från dagens budgetsamverkan är nödvändigt för att alls klara sig kvar i riksdagen.
Men tyvärr, verkligheten är mer komplex än så. För även om en överväldigande majoritet av L-väljarna föredrar en borgerlig regering, är de samtidigt avvisande till en regering som är beroende av SD för att få igenom sin politik. En mätning från DN/Ipsos (DN 26/3), visar att bara en fjärdedel av L-väljarna är positiva till en sådan regering, medan över hälften är negativa.
När Liberalernas partiråd sammanträder på söndag bör de 91 ombuden ha detta i åtanke. De bör också ha i åtanke att deras partiledare är minst sagt svajig när hon pressas på hur hon kan tänka sig att en borgerlig regering kan samarbeta med SD och vad de kan samarbeta om.
Det är inte heller sannolikt att SD skulle vara en foglig samarbetspartner. Det är lätt att jämföra med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Men V har knappast något alternativ till att, passivt eller aktivt, stödja en S-regering. Det är ett vänsterparti och får svårt att fälla en rödgrön regering till förmån för en borgerlig.
Sverigedemokraterna är ett annat slags ytterkantsparti. De befinner sig inte längst ut till höger på den politiska skalan, de befinner sig längst ut på den främlingsfientliga och antiliberala skalan. Deras drivkraft är inte sänkta skatter och bättre villkor för företagande. De skulle utan att blinka kunna sänka en borgerlig regering om den andra sidan erbjuder en smakligare migrationspolitisk spis. Eller bara för att ställa till problem.
Liberalernas partiråd borde i stället lyssna på partistyrelsereservanterna Jan Jönsson och Christer Nylander. De vill också bilda en borgerlig regering. Men bara om de forna allianspartierna blir större än de rödgröna. Och hellre än att räcka ut en hand till Sverigedemokraterna vill de försöka få stöd från Miljöpartiet.
Det är en kompromiss av det slaget som Liberalerna behöver, så att tiden fram till valet kan handla om vad Liberalerna tycker, tänker och vill – om politik. Inte om hur de förhåller sig till Sverigedemokraterna.