EU-parlamentet röstade i tisdags ja till könskvotering för börsnoterade företags styrelser. Det är synd. Sverige och länder som anses ha kommit tillräckligt långt påverkas troligtvis inte av det nya direktivet. Men kvotering är fel i sig. Det är inte heller en fråga som borde hanteras av EU.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tog i från tårna när hon twittrade om beslutet i parlamentet: ”Detta är ett verkligt historiskt och rörande ögonblick”. Hon beskrev det som att glastaket som hindrat kvinnor äntligen har krossats. På parlamentets informationssajt publicerades ett pressmeddelande om att "Parlamentet säger ja till banbrytande regler för ökad jämställdhet i bolagsstyrelser".
Banbrytande, i meningen kontroversiellt, är korrekt beskrivet. Men skulle kvotering innebära "ökad jämställdhet"? Inte om man med jämställdhet menar att vi ska få behandlas lika och rättvist, oavsett om vi är kvinnor eller män. Kvotering är att särbehandla. Ofta utifrån medfödda och ytliga egenskaper som kön, som vi kan göra mycket lite åt.
Saknas det då problem? Inte alls. Även om nästan var tredje styrelseledamot i EU:s största börsnoterade företag är kvinnor, och i en del länder är nära 50 procent kvinnor, når exempelvis Cypern endast 8,5 procent. En oförklarligt skev könsfördelning är ett tecken på att något inte står rätt till. På samma sätt går det inte att vifta bort att Sverige fick en kvinna som statsminister först 2021.
Om män kvoteras in behöver det förstås hindras. Orättvisor som drabbar kvinnor på gruppnivå löser sig dock inte med att "ge igen" med diskriminering – kvotering.
Enligt EU:s kvoteringsdirektiv ska sommaren 2026 minst 40 procent av styrelseledamöterna i börsnoterade företag vara av underrepresenterat kön, alltså kvinnor (DI, 22/11). Företag som inte följer bestämmelserna kan exempelvis få böter eller få sin styrelse ogiltigförklarad.
Redan för ett decennium sedan lade EU-kommissionen fram kvoteringsförslaget, ett förslag som länge mötte kritik men alltså nu gått igenom. ”Äntligen!", säger EU-parlamentarikern Carin Ohlsson (S) till Ekot. Hon kallar könskvotering för "samhällsekonomiskt". Som om politiker vore bäst lämpade att bestämma över företagsstyrelser.
EU borde dessutom hålla sig till EU-gemensamma problem. "Smalare men vassare" löd en gammal slogan inför EU-parlamentsval. Kvoteringsdirektivet hör till kategorin "bredare och trubbigare".
Någon reell skillnad för jämställdheten gör det knappast.