Vetenskapsjournalisten Angela Saini har skrivit boken 'Underlägsen – Den misslyckade vetenskapen om kvinnan'.
I en kartläggning från Sveriges Radio visas att det råder stora kunskapsluckor om vestibulit i flera regioner. Sjukdomen drabbar kvinnor och innebär smärta i underlivet som hindrar en från att ha sex, cykla eller något så enkelt som att bära jeans. På grund av kunskapsbristen kring sjukdomen tvingas Uppsalabon Isabelle att söka sig till Stockholm för att få rätt vård.
Det är ett återkommande problem hur nedprioriterade kvinnosjukdomar och forskning kring kvinnokroppar är.
Regeringen har gjort ett halvdant försök att vidta åtgärder. Förra året bad man Socialstyrelsen ”genomföra insatser” för en mer jämlik vård med fokus på kvinnosjukdomar. Insatserna i fråga har hittills varit en delrapport som i sin tur hänvisar till en tidigare kartläggning av vestibulit. I denna kartläggning konstateras att förekomsten av vestibuliten i Sverige inte är fastställd, men att det förmodligen drabbar mellan 3–28 procent av alla kvinnor.
Om Socialstyrelsen saknar kunskap, resurser eller vilja att kartlägga vestibulit som led i att stärka behandling av sjukdomen, är oklart. Det är däremot klart att Socialstyrelsens insatser inte räcker mycket till.
I boken Underlägsen skriver vetenskapsjournalisten Angela Saini om sådan forskning där kvinnor har blivit underrepresenterade. Orsakerna är olika. Ibland har det handlat om ren okunskap. Som att man tidigare inte visste att kvinnliga hormoner innebär ett starkare immunförsvar, vilket då inte beaktas i forskning om sjukdomar och dödsorsaker. Andra gånger har det varit en fråga om pengar. Som i forskning på läkemedel där man i princip fram till 1990-talet enbart testade på män, eftersom det var för dyrt att testa på kvinnliga kroppar. Vissa gånger har det bara handlat om ren misogyni. Som att Charles Darwin påstod att kvinnor av naturen är underlägsna män i alla intellektuella avseenden.
Missförstå rätt. Politikens roll kan och ska inte vara att själv gå in och styra forskningen, än mindre att peta in jämställdhetsperspektiv överallt i den. Det måste växa fram organiskt och ske över tid. Det är dock skillnad på forskning och kartläggningar av Socialstyrelsen. Eller att erbjuda viss vård inom ramen för den offentliga sjukvården.
Vården kan såklart inte finnas för alla hela tiden. Det är både svårt och dyrt att erbjuda vård för varenda åkomma i varenda region. Men det rimmar illa med principen om en jämlik vård att kvinnors hälsa får ta smällen så ofta. Antingen genom fel vård för att forskningen som den bygger på har utgått från män. Eller genom att det helt enkelt inte finns vård att få alls, eftersom det är en kvinnosjukdom.