Ett kulturhuvudstadsår gör väl ingen skada. Politiker och kulturutövare målar antingen upp drömbilder av en blomstrande kultur och turism, alternativt skräckbilder av ett ekonomiskt haveri, men den mellanmjölkiga slutsatsen ligger närmast till hands. Det gäller även Uppsala, där kommunstyrelsen beslutat ta fajten med Kiruna om utnämningen för 2029 (UNT 14/12).
Europeisk kulturhuvudstad var en stor sak när EU började utse sådana 1985. Under de första 15 åren var det också en stad per år och uppmärksamhet därefter. Berlin, Paris, Florens och Madrid paraderade förbi och även Stockholm fick del av kakan 1998, ett år som enligt uppgift gav 72 procent fler sålda biljetter på operan, museerna och teatrarna.
År 2000 utsågs plötsligt hela åtta städer. Sedan har det varierat men stannat vid tre, samtidigt som det blivit mer av en lokal angelägenhet. I år var turen kommen till Timisoara, Eleusis och Veszprém om någon undrar. I Rumänien, Grekland och Ungern, återigen om någon undrar.
”När jag hörde att ansökan bifalles blev jag rörd till tårar” säger Patric Kiraly, huvudprojektledare för Uppsalas arbete med kulturhuvudstadsåret 2029. Många har jobbat stenhårt och hela kultur-Uppsala har hållit tummarna. Budgeten på 78 miljoner kronor för tio år kommer att hålla, tror majoriteten. Det trodde inte oppositionen som ville avbryta ansökan.
Förutom Stockholm har också Umeå varit kulturhuvudstad 2014. När stadens universitet utvärderade evenemangsåret var en av slutsatserna att nästan alla projektmedel tillfallit de stora institutionerna, som Norrlandsoperan och museerna. Mindre teater- och musikgrupper hade svårt att komma fram bland de drygt 100 ansökningarna. Umeåborna själva tycktes ha glömt hela saken, men satsningen på samisk kultur blev lyckad, ett genombrott som också fortsatt att prägla Umeås kulturliv (P1 Kultur 13/5 2019).
Uppsala kan förstås dra lärdomar av Umeå och andra och åstadkomma ett lyckat kulturår 2029. Det handlar om finansieringsmodellen vid ansökningar men också om att skapa profilevenemang som kan bli bestående, sådant som kanske saknas i Uppsala i dag.
Det gäller att hålla i pengarna. Man ska inte lyssna på dem som målar upp bilder av nationell och internationell uppmärksamhet med klirr i den kommunala kassan. Men man ska heller inte lyssna på Henrik Andersson (S), ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Jönköping som hoppade av tävlingen redan för fyra år sedan av ekonomiska skäl. ”Det är rimligt att säga att man ska åka till månen om man är astronaut och bor i Houston. Säger man det i Jönköping är man bara en byfåne” (SR 14/5 2019).