Förväntningarna var mer uppskruvade än normalt inför Riksdagens öppnande. För de flesta låg inte spänningen i ceremonier och eventuella folkdräkter, inte heller i att höra statsminister Ulf Kristerssons regeringsförklaring där han skulle deklarera att man kommit en bit i kampen mot gängvåldet men att man var långt ifrån färdiga.
Nej, dramatiken kom i slutet av nämnda förklaring, i vilka som ska utföra jobbet. Det skulle bli minst två nya ministrar. Utrikesminister Tobias Billström (M) beslutade sig i förra veckan för att lämna politiken och EU-minister Jessika Roswall (M) har nominerats till ny EU-kommissionär.
Spekulationerna var i full gång efter Billströms överraskande avhopp. Vilken sorts ledare är Kristersson? En Göran Persson som vill överraska och skaka om bland taburetterna (Persson ombildade regeringen 66 gånger på tio år)? Eller en försiktig general som belönar den som står på tur? De flesta lutade åt det senare. Men halvtid i mandatperioden betyder ändå en chans för nytt blod och ny energi i Rosenbad, någon ny person med lite ”wow-faktor”, som Ekots Helena Gissén uttryckte det.
Svaret blev det förväntade: en tydlig befordran, två nya ministrar som båda väntat på sin chans och så några rockader.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergards aktier har stärkts för varje dag som gått den senaste veckan. Att under två år ha förklarat och försvarat Tidö-regeringens migrationspolitik, utan att vare sig ha trampat SD på tårna i nämnvärd utsträckning eller ha gett oppositionen onödigt med bränsle, är i sig en prestation. Nu får hon det ultimata ”tassa på tå”- och ”positionera sig”-uppdraget som utrikesminister i Arvfurstens palats.
Av de nya får den allmänt tippade Jessica Rosencrantz chansen som EU-minister. Ett otacksamt uppdrag för att göra avtryck i svensk media, men det ju andra vägar att gå vilket visades av företrädaren Roswall. Före detta Muf-ordföranden Benjamin Dousa trodde många kanske hade försatt sin chans när han gick till näringslivet. Nu får han möjlighet att jobba med bistånd på UD, traditionellt en ”hot spot” för en moderat, i smått fientlig myndighetsomgivning. Den resonable Dousa blir intressant att följa.
Något ”wow” hördes alltså inte från pressläktaren och kommentariatet när den nya regeringen presenterades. Det var heller inte meningen. Ulf Kristersson var tydlig med att han inte ens har hunnit halvvägs i sitt projekt för ett tryggare Sverige. Lite av wow-känsla kan det bli ändå efter nästa val, om Kristersson ersätts som partiledare, och kanske statsminister, av Maria Malmer Stenergard.