Statsminister Magdalena Andersson var påtagligt förbannad på torsdagens presskonferens när hon kommenterade misstroendeförklaringen mot justitieminister Morgan Johansson.
Det är ett "fullständigt oansvarigt" agerande av oppositionen, sade Andersson. "Det är oerhört”, fortsatte hon, och tog verkligen i med "det här är farligt på riktigt". Dessutom gavs beskedet att hon och övriga regeringen "självklart" skulle behöva avgå om misstroendet mot justitieministern - väckt av Sverigedemokraterna - skulle gå igenom.
Det finns förstås inget som säger att en regering måste avgå bara för att en minister gör det.
När de borgerliga partierna hotade med att väcka misstroende mot dåvarande inrikesminister Anders Ygeman för några år sedan, i samband med skandalen på Transportstyrelsen, avgick Ygeman utan att hela regeringen kastade in handduken.
Om det nu är som Magdalena Andersson säger, att kriget och Sveriges komplicerade Nato-process har skapat ett oerhört känsligt läge, skulle det inte finnas skäl för henne att stöka till det mer än nödvändigt.
Anderssons retorik bör snarare förstås mot bakgrund av att hon litade på att riksdagens politiska vilde Amineh Kakabaveh, och Annie Lööf och Centerpartiet, ännu en gång skulle välja "rätt" sida. Mycket riktigt gav även Lööf regeringen sitt stöd tidigt på fredagen.
Statsministern har dessutom väljarna med sig. Det märkliga i sammanhanget är oppositionens strategi, om det alls finns en sådan. Efter regeringsombildningen och statsministerbytet i höstas skiftade den politiska spelplanen. Stefan Löfven tillsammans med Miljöpartiet i regeringen var betydligt enklare motståndare än vad Magdalena Andersson med en enpartiregering är. I förtroendemätningar har Andersson visat sig vara hyfsat populär även bland väljare som sympatiserar med Moderaterna och Sverigedemokraterna.
På en punkt har Ulf Kristersson och oppositionen dock haft en chans: det politiska övertaget i frågor om just brott och straff.
Och så har man haft justitieminister Morgan Johansson.
Johansson är en minister som har varit med länge och som, inte minst via sina utsvävningar på Twitter, ofta retat upp borgerligt sinnade. En tacksam politisk motståndare. Som journalisten Torbjörn Nilsson uttryckte det: På vilket sätt gynnas Moderaterna av att sätta sin "bästa valarbetare" på avbytarbänken redan i juni?
Dessutom förstår de flesta att frågan om gängbrottslighet och dödsskjutningar är så mycket större än en enskild minister.
Ulf Kristersson kan skicka ett tackkort till Annie Lööf.