På ett symboliskt plan har den nya regeringens klimatpolitik fått en tung start. Miljödepartementet har uppgått i det stora näringsdepartementet, vilket Grön Ungdom uppmärksammade med en begravningsceremoni. Ett stenkast därifrån stod SD-ledamoten Elsa Widding, en del av regeringsunderlaget, i riksdagens talarstol och påstod att ”klimatkrisen saknar stöd i vetenskap”.
Symboliken är inte oviktig. Men betydligt viktigare är att regeringens arbete granskas med avseende på utsläppen av växthusgaser. Då blir det genast krångligare. Den aviserade sänkningen av reduktionsplikten hänger ihop med skogsnäringen. Den svenska miljölagstiftningen är underordnad EU:s på viktiga områden. Dessutom finns systemet för utsläppsrätter som möjligen är vägen mot koldioxidneutralitet. Krångligt, som sagt, och lättare då att tända ett ljus utanför en dörr vid Rosenbad.
En rimlig kritik mot Ulf Kristerssons regeringsförklaring, och kanske snart mot Ebba Buschs departement, är en övertro på teknik och att kärnkraften ska lösa den kommande elektrifieringen av transportsektorn och industrin. Vi får lite laddstolpar som plåster på utsläppen under 2020-talet, sedan kommer kärnreaktorerna och gör oss klimatneutrala till 2045. Ungefär så.
Men även den regering där MP ingick under sju år hade laddstolpar och solcellsbidrag på sin agenda, medan arbetet med att minska utsläppen pågick med oförminskad styrka i Bryssel. EU-målen har satts till 2030 och 2050 med ett innehåll som förändras hela tiden och som har bindande löften. Det är bland annat därför som regeringen måste hitta ett alternativ som neutraliserar den minskade reduktionsplikten i bränslet. Ingen kommer undan, oavsett energikris och inflationsekonomi.
”Klimatpolitiken – både i Sverige och internationellt – börjar och slutar med energipolitiken”, sade Kristersson i en kommentar till miljödepartementets avveckling. Han skulle ha kunnat hänvisa till Tyskland som gjort en liknande lösning av sina departement – efter ett krav från De Gröna!
Samtidigt som en M-ledd regering tillträder i Sverige börjar det nya finska kärnkraftverket Olkiluoto 3 producera el med full effekt. Det gör Finland oberoende av import från Ryssland och Sverige, vilket i sin tur troligen pressar ned elpriserna i södra Sverige inför vintern.
Det är välkommet för den nye statsministern. Men någon ny svensk kärnkraft kan han inte räkna med under den här mandatperioden, eller ens under nästa. Det kommer att krävas betydligt mer än laddstolpar om regeringen ska bli omvald om fyra år. Det måste hända något när man sätter i sladden också.