Årets andra stora partisympatiundersökning från SCB visar ett stort tapp för Socialdemokraterna, från 33,7 procent i maj till 29,3 procent i november. Det är man nöjda med i S-högkvarteret, efter att ha sett betydligt lägre opinionssiffror under hela hösten. Majsiffran var extrem, mitt under brinnande coronapandemi. Stora kriser gynnar generellt alltid den sittande regeringen.
Å andra sidan kom krisen tillbaka med full kraft i november. Regeringsduon Stefan Löfven och Lena Hallengren har synts i tv-rutan i stort sett dagligen under mätperioden. Hur regeringspartiets stöd utvecklas vidare under pandemin beror sannolikt på ansvarsfördelningen gentemot regionerna. IVO-granskningen av äldrevården kom i förra veckan och diskussionen om (den uteblivna) vården av de äldsta och svagaste lär fortsätta länge än. En avgörande fråga blir också hur det går med vaccineringen under vintern och våren. Även här råder ett delat ansvar mellan staten och regionerna.
Moderaterna är säkerligen nöjda med att ha etablerat sig som klart näst största parti, med 22 procents stöd. Det kan delvis vara en effekt av pandemin, som även kan gynna ett tydligt oppositionsparti. Därför syns också en tydlig väljarström mellan S och M för första gången på länge. Ulf Kristersson har lyckats skapa ett lugn i sitt parti som inte setts sedan Fredrik Reinfeldts tid, men som trovärdigt regeringsalternativ står M kvar på samma plats som efter valet 2018.
Det kan hända att de krisande Liberalerna kommer över på M:s sida, sådana krav restes nyligen mot partiledaren Nyamko Sabuni. Men det spelar mindre roll då Annie Lööf (C) och Jimmie Åkesson (SD) utmålat varandra till politiska huvudfiender. Lööf sitter på nyckeln i regeringsfrågan inför valet 2022. Hon slår hårt åt vänster, med las-frågan och nyligen med amnestifrågan för de ensamkommande flyktingarna, och minst lika hårt åt höger då hon vägrar ta i SD med tång.
Nooshi Dadgostar (V) kan fortsätta i Jonas Sjöstedts hjulspår ett tag till. Åkesson, Kristersson och Lööf kan också fortsätta opponera och invänta andras besked. Övriga fyra partiledare närmar sig någon form av kritisk punkt, där något måste hända. Allra mest stressad är förstås Sabuni som med tre procent noterar det lägsta stödet för partiet sedan SCB:s mätningar startade 1972.
Lika illa ser det ut med förtroendesiffrorna för partiledaren själv. Liberalerna kan inte vänta tills pandemin klingat av innan något drastiskt sker. Byte av samarbetspartier ligger närmast till hands, att till exempel bryta Januariavtalet. Om inte det hjälper riktas snart blickarna mot partiledningen.