Det är dåligt med områden där majoriteten har utomnordiskt bakgrund. Åtminstone om vi ska tro integrationsminister Anders Ygeman. Han är inspireras av Danmarks mål om att alla områden ska ha max 30 procent med ickevästligt ursprung år 2030. I en intervju i DN (31/7) behandlas både klassificering av utsatta områden och vad man ska göra åt det. Ygeman vill kopiera danska reformer, bland annat att de med jobb eller utbildning ska få gå före i hyreskön i utsatta områden. Att det skulle gynna de som redan har lättast att skaffa bostad verkar inte oroa honom.
Dansk lag tillåter inte tvångsförflyttning på grund av ursprung enkom. De når sitt mål med ett lite trubbigare verktyg genom att riva hela hus och flytta de som bodde däri till andra stadsdelar. Deras kamp mot segregationen påverkar alltså människors liv till en grad där det borde frågas om ingreppen är proportionerliga.
I Danmarks statistik över områden räknas de som fötts i landet som ”ickevästliga” om deras föräldrar invandrat. Förslaget skulle alltså vara att kategorisera människor som bott hela sina liv i landet som ett potentiellt integrationsproblem.
Ygemans nonchalans gällande klassificeringen talar också för att förslaget är ogenomtänkt. Danmark har valt den bredare gruppen ”väst” som skiljelinje, något Ygeman tycker har en ”kolonial touch” varför han föredrar begreppet nordisk. Varför gränsdragningen inom Europa skulle vara mindre fördomsfull framgår dock inte. Fri rörlighet för EU:s medborgare är en grundpelare i unionen. Med Ygemans definition blir en hög andel tyskar i ett bostadsområde ett tryckande integrationsproblem, medan samma koncentration danskar är oproblematiskt.
Det finns andra sätt att förbättra integrationen. Socialdemokraterna vill sedan tidigare avveckla EBO-lagen, vilken i dag gör att nyanlända får flytta dit de vill. Riktade insatser vad gäller finansiering av skola och polis i utsatta områden är också önskvärt. Det går att motverka separatism och segregation utan att passera den anständighetens gräns som behandling utifrån ursprung eller släktled är. Jakten på att problemets lösning får inte ta överhanden från varför vi vill lösa problemet.
Trygghet är ett mål, inte det enda målet. Ifall det möjliggör ett fritt liv bland andra fria människor är trygghet gott, inte när det gör oss till kuggar i ett enormt hjul. Gamla tiders socialdemokratis sociala ingenjörskonst ekar i Ygemans ”Danmarkspaket”. Sådan styrning var dålig när paret Myrdal skrev Kris i Befolkningsfrågan 1934, likaså nu. Ibland, även i de mest akuta frågor, måste vi stanna upp och tänka på hur vi försöker lösa problem. Här måste Socialdemokraterna tänka om.