Självklart är vissa förseningar oundvikliga. När det brann i en returpapperscentral vid Uppsala centralstation i början av maj fick tågen tvunget ställas in, och för detta kan inte tågbolagen hållas ansvariga. Problemet är att förseningar och inställda tåg inte är undantag som bekräftar regeln, de har blivit regeln.
Pålitligheten SJ säger sig värdera så högt går att ifrågasätta när 2 153 tåg var inställda bara i maj månad i år, varav 228 från Uppsala centralstation. P4 Uppland rapporterade i veckan att Mälartåg stryker inställda tåg ur statistiken över sin punktlighet. Punktligheten för Uppsala Centralstations avgångar varierar, men det senaste året har mellan 15-30 procent av tågen inte gått som de ska när de ska. Det innebär att den som pendlar till jobbet var arbetsdag gör klokt i att ha luft för förseningar i sitt schema, två-tre gånger i veckan, varje vecka. Varken särskilt enkelt eller mänskligt.
Härlighet är svårt att mäta givet ordets subjektiva natur, men att någon som har stått och väntat på ett tåg som inte kommer, eller varit fast på ett stillastående tåg, någonsin har tänkt ”vad härligt” finner jag ingen statistik som bekräftar. Allmänt deppig, känner mig låg, Står jag här och väntar på mitt pendeltåg sjunger Markoolio, och den känslan känns mer bekant.
Rätten till ersättning vid tågförsening är lagstadgad. Hela biljettpriset är ersättningsgillt vid en försening på en timme eller mer, tre fjärdedelar av priset efter fyrtio minuter, halva priset efter tjugo minuter. SJ har inget svar att lämna på vad reseersättningsutbetalningar kostar dem för sträckan Uppsala-Stockholm. Enkel matematik – dubbeldäckartågen som kör sträckan har mellan 143-233 platser beroende på om det är två eller tre vagnar. Biljettpriset är 90 kr, om vi för enkelhetens skull ponerar att första klass inte finns. Om fullbokat tåg är tjugo minuter sent kostar det alltså SJ mellan 6 435 – 10 485 kr. Om hundra av de längre tågen på sträckan blir försenade under ett år, en lågt räknad siffra givet hur denna vår artat sig, talar vi alltså om resersättningskostnader i miljonklassen. SJ kan heller inte delge hur stor andel av deras resenärer som ansöker om reseersättning när de har rätt till det.
Tågförseningarna är dyra för tågaktörerna, men det är framför allt resenärerna som får stå för notan. P4 Uppland har under våren rapporterat om pendlare som ger upp och byter jobb. Samhällskostnader staplas på varandra. Det må vara mänskligt att fela, SJ. Det betyder inte att det är okej.