Coronakris, ekonomisk kris, fattigdomskris. Till det kan vi nu lägga korruptionskris. Detta enligt Transparency Internationals index över 2020, där de kartlägger korruptionen i världens länder på en skala mellan 1 och 100, där 100 är att betrakta som korruptionsfritt (28/1). Två tredjedelar av världens länder får ett betyg under 50. Nära hälften av länderna har misslyckats med att minska korruptionen de senaste tio åren.
Och coronapandemin har förvärrat läget. Transparency International varnar för mutbrott i samband med coronatester och andra sjukvårdstjänster. Korruptionen har också i många fall förvärrat hälsoläget, när medel som varit avsedda för sjukvård har försvunnit eller spenderats på annat. Det har särskilt drabbat redan utsatta grupper och områden som blivit utan läkarvård och mediciner. Dessutom har många länder brustit i transparensen i hur offentliga utgifter har använts, vilket försvårat ansvarsutkrävande.
Transparency International varnar för att regeringar i Östasien och Nord- och Sydamerika har använt coronapandemin som förevändning för att stärka sin egen makt. I Mellanöstern och Nordafrika har anti-korruptionsarbetet fått lida, medan ansvarsutkrävande och medborgarnas rättigheter har försvagats i Östeuropa och Centralasien. Afrika söder om Sahara förblir den region där korruptionen är mest utbredd, och under coronapandemin har krispengar och material inte nått fram till rätt händer.
Korruptionen ser olika ut i olika länder och regioner, men gemensamt är att coronapandemin har använts som svepskäl för regeringar att stärka sin egen makt eller på andra sätt förvärra korruptionen. Och även om Europa är den region där minst korruption förekommer, har coronapandemin lett till påfrestningar även här.
Sverige ligger relativt sett bra till med ett betyg på 85/100. Ändå kan vissa delar i informationshanteringen i coronapandemins början framhållas. Då skedde ett antal avsteg från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen (DN 24/8-20). Länge var det till exempel hemligt vilka företag som fått permitteringsstöd, eftersom det klassades som affärshemligheter. Det åtgärdades under hösten, vilket var bra.
Men enligt Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, var det del av en längre utveckling. I en intervju i somras varnade han för att respekten för offentlighetsprincipen de senaste decennierna har minskat. Nils Funcke, journalist och tryckfrihetsexpert, höll med: “Det gör mig lite ledsen att det inte har satt sig mer hos svenska myndigheter att det är en grundlagsfäst rättighet”, sa han till DN (24/8-20).
Just nu pågår flera kriser samtidigt. Då kan det gå fort med krisåtgärderna, och eftertänksamheten blir då ofta lidande. Därför bör varningarna om transparens för offentliga medel tas på allvar även i Sverige.