Informationssajten islamofobi.se har fått skarp kritik de senaste veckorna. Med all rätt. Det som från början var en angelägen ambition hos regeringen att motverka islamofobi blev i stället en - som Sofie Löwenmark uttryckte saken i Expressen (11/2) - ”gåva till dem som ogillar och sprider hat mot muslimer”.
Det var i höstas som regeringen gav i uppdrag åt Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) att genomföra insatser mot rasism riktad mot muslimer. I regeringsbeslutet heter det att SST ”på ett lämpligt sätt ska inhämta kunskap och erfarenheter från relevanta aktörer”. För säkerhets skull gav regeringen också förslag på några sådana aktörer, bland annat Forum för levande historia. SST valde dock att vända sig till det kontroversiella muslimska studieförbundet Ibn Rushd som bland annat gjort sig känt för att förringa hedersförtryck och bjuda in antisemitiska talare till sina seminarier. Många muslimer känner givetvis att de inte har så mycket gemensamt med Ibn Rushd och dess företrädare men enligt SST är förbundet en ”lämplig samverkanspart” med ”bred förankring i det muslimska civilsamhället”.
Resultatet av samarbetet mellan SST och Ibn Rushd är framförallt den omtalade sajten islamofobi.se. Sajten innehåller en del viktig information om hatbrott och hur man går till väga för att anmäla. Men under fliken ”expertröster” förvandlas informationssajten till en megafon för rena konspirationsteorier när personer som Mattias Gardell, Masoud Kamali och Kitimbwa Sabuni tillåts lägga ut texten om tillståndet i världen. Exempelvis menar Sabuni att islamofobin genomsyrar hela samhället och syftar till att ”legitimera fortsatt nordatlantisk global dominans". På vilket sätt gynnar överdrifter av detta slag den viktiga kampen mot islamofobin?
Nalin Pekgul skrev nyligen att hon är trött på att beslutsfattare försvårar livet för muslimer genom rättfärdiga en konservativ tolkning av hennes religion (Expressen 13/2). Med islamofobi.se har en svensk myndighet återigen gjort just detta.