I går morse svensk tid avslutade Demokraterna sitt konvent. Ingen har väl missat att partiet skrev historia när de nominerade kvinnan Hillary Clinton.
Vägen hit har inte varit lätt för Clinton. I valet 2008 förlorade hon mot nykomlingen Obama. Nu verkar Bernie Sanders anhängare inte vilja stödja henne. Och Donald Trump står i vägen för presidentskapet.
Det är därför inte konstigt att Hillary Clinton i sitt nomineringstal på torsdagskvällen verkade vända sig till Sanders anhängare. Hon talade om att skapa jobb hemma och motverka orättvisa frihandelsavtal – den typen av protektionism som har varit grundpelaren i Sanders kampanj. Men 90 procent av dem som röstade på Sanders i primärvalet anger redan att de tänker rösta på Clinton.
Därför handlade nog den protektionistiska retoriken mer om att locka till sig republikaner, vilka tidigare varit de starkaste frihandelsvännerna. Men bland dem, framför allt vita män utan högskoleexamen, som stöder Donald Trump finns numera en stark protektionistisk opinion. Clinton går en svår balansgång när hon försöker få över dem på sin sida, samtidigt som hon inte vill alienera den mer heterogena väljargruppen som stöder henne. Att vända sig mot frihandel kan då ur en strategisk synvinkel fungera; protektionism är inte längre en höger-vänsterfråga. I sitt nomineringstal anklagade hon till och med Trump för att inte vara protektionistisk nog.
Att amerikanska val så ofta handlar om att skapa och behålla arbete och produktion i hemlandet är tyvärr inte ovanligt, trots att det är den typen av protektionism som ofta är skadlig för ekonomin. Clintons kamp att övertyga republikanska väljare består dock glädjande nog inte bara av populistisk retorik om protektionism.
Det vittnar valet av vice presidentkandidat om. Virginia-senatorn Tim Kaine har tydligt förespråkat frihandel under sin karriär. Han är även känd för att samarbeta över partigränsen. Han äger skjutvapen och är personligen emot abort, men är för striktare vapenlagar och kvinnans rätt att bestämma själv. Med Tim Kaine blir det lättare för demokrater och republikaner att hitta gemensamma plattformar. Den republikanska senatorn Jeff Flake uttryckte på Twitter att han inte kunde komma på något skäl att ogilla Kaine – även om han försökte. Med Kaine kan Clinton attrahera mer moderata republikaner som har svårt att svälja tanken på Trump som president.
I alla kampanjer förekommer populism – i denna presidentvalskampanj kanske mer än någonsin. Det är därför förståeligt att Clinton försöker vinna röster med populistiska löften om jobbskapande i hemlandet. Men de moderata republikanska rösterna vinner hon inte på det sättet. Dem vinner hon med mittenpolitik.
Att vinna mittenväljare är just det Clinton behöver göra för att skriva historia på riktigt – bli den första kvinnliga amerikanska presidenten någonsin.