Under Ulf Kristersson digitala Almedalstal sade den moderata partiledaren att invandringen har blivit en belastning för Sverige. Vips var båda sidornas spinndoktorer i gång; ena sidan ville påskina att han såg invandrare som en börda medan andra hävdade att kritikerna var fåniga som inte insåg att han menade volymer. Vissa har menat att Kristerssons vaghet var avsiktlig, kanske har de rätt.
En angränsande fråga som återkommer är felslutet att (låtsas) inte kunna skilja på enskild och aggregerad nivå, alltså utifrån ett samhällsperspektiv. Företeelsen är lika vanlig som tröttsam. Och den är inte begränsad till migrationsdebatten.
I ekonomisk politik talar vissa politiker om incitament; olika medel för att uppmuntra ett visst beteende. Lägre skatt på arbete har exempelvis visat sig vara ett sätt att få folk att arbeta mer. På individnivå verkar några öre extra per intjänad hundralapp trivialt, men på samhällsnivå kan det summeras till stora summor och betydande beteendeförändringar.
Detsamma gäller diskussionen kring strukturer. Könsnormer och fördomar kan exempelvis i det enskilda fallet se ut att ha begränsad betydelse, men aggregerat till samhällsnivå kan det skapa stora och orättvisa skillnader som förstärker varandra. ”Inte alla män” blir på denna nivå en irrelevant invändning.
Poängen står också i modifierad bemärkelse mot olika exempel och filosofiska tankeexperiment. Slutsatser som kan vara rimliga att dra utifrån ett exempel med några få människor, kan när det generaliseras till något så komplext som ett samhälle bli rent av farliga.
Felslutet är ändå attraktivt eftersom det dels kan användas för att förlöjliga politiska motståndare, dels för att de är genuint svårt för oss att tänka kring stora och komplexa sammansättningar av individer och grupper. Många av oss tolkar sådan information genom att försöka bryta ned det på en mellanmänsklig nivå och applicera det på våra egna liv.
Poängen här är inte att det senare är fel utan att det måste göras med vetskapen om att viktiga nyanser och kumulativa effekter kan gå förlorade. Det förstnämnda är samtidigt något samhällsdebatten hade mått bra av att fler var vaksamma emot.
Man bör samtidigt vara uppmärksam när denna vaghet används för att påstå en sak som man vet kommer tolkas olika beroende på mottagare. I vissa fall är det faktiskt den partikulära nivån man avser. I andra fall vill politiker bara ha en enkel reträtt från ett provocerande uttalande.