Kommunens ”varumärke” får inte dölja korruption

Korruption är så mycket mer än mutbrott med tjocka sedelbuntar.
Korruption är så mycket mer än mutbrott med tjocka sedelbuntar.

Tydliga regelverk och oberoende granskningar borde vara självklarheter.

Ledare 22 juni 2023 06:36
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Rena mutor är ovanligt i kommun- och region-Sverige. Men det förekommer vänskapskorruption och otillbörligt gynnande av personer eller företag. Så skulle man kunna sammanfatta en ny omfattande rapport av myndigheten Statskontoret.

Johan Mörck, projektledare för Statskontorets granskning, påpekar att "mutbrott kanske uppfattas som allvarligare, men det är minst lika förtroendeskadligt om kommunala tjänstemän gynnar sina vänner" (Dagens Samhälle, 15/6). Myndigheten konstaterar också att många kommuner – fyra av tio – inte ens gör en riskanalys. Allt färre politiker och tjänstemän anser att upphandlingar i kommuner och regioner fungerar opartiskt, och just offentlig upphandling pekas ut som riskområde. 

 

En förklaring till att problem kan tystas ner, i stället för att misstänkta korruptionsbrott blir polisanmälda, sägs vara att man inte vill solka kommunens varumärke. Om "varumärket" och den lokala "lagandan" står i vägen för arbetet mot korruption är det illa. 

Claes Sandgren, professor emeritus i juridik och tidigare ordförande för Institutet mot mutor, har varnat för just en skadlig samförståndsanda och ett osunt nätverkande. Många kommuner har egna varianter av den så kallade Göteborgsandan, med ökad risk för informella vägar till kommunala beslut. 

Hur lätt är det för enskilda att protestera om man riskerar att straffas och pekas ut som svikare i ett sådant sammanhang, en fyrkantig typ som inte står för den egna stadens bästa? Glöm inbjudan till nästa tjänsteresa eller minglet med viktiga beslutsfattare och näringslivet!

 

Inga-Britt Ahlenius, som varit chef för FN:s internrevision och även chef för Riksrevisionsverket, har i många år varnat för korruption. Hon påpekade för ett tag sedan att kommunlagen vilar på 1862 års kommunalstadga, "då kommunerna var små, med begränsad verksamhet och bara hade förtroendevalda, inga tjänstemän" (SvD, 2/3). 

Är det rimligt att kommunerna fortfarande är reglerade "som små välgörenhetsföreningar", som Ahlenius uttrycker det? I dag svarar de trots allt för 70 procent av den offentliga verksamheten och administrerar nästan 2000 bolag. De behöver granskas av oberoende professionell revision, argumenterar Ahlenius och efterlyser en ny kommunallag.

 

Vänskapskorruption och otillbörligt gynnande av personer eller företag är allvarliga fel, även om tjocka sedelbuntar sällan syns till. Transparens, tydliga regelverk och oberoende granskningar borde vara självklarheter. 


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa