Donald Trumps agerande i veckan har orsakat en jordbävning inom den svenska högern.
I veckan har USA:s president Trump skakat om Europa. Han har delat Putins syn på kriget i Ukraina och satt fyr på broarna till USA:s allierade. Det har gått så långt att Trump kallar Ukrainas president Zelenskyj för en diktator och skyller Rysslands oprovocerade invasion och krig på Ukraina.
Detta har orsakat en jordbävning inom den svenska högern, där en djup spricka har uppstått mellan vad vi kan kalla kulturkrigshögern och den klassiska högern. Det kan starta ett paradigmskifte i svensk politik.
Kulturkrigshögern, med allt från GP:s Adam Cwejman till Henrik Jönsson och andra SD-nära profiler, har bland annat spelat ner Elon Musks heilande och Trumps hot mot Grönland och Kanada. I veckan försvarade kulturkrigshögern vicepresidenten JD Vances tal i München, där han sade att Europas ”inre hot” (woke-ismen) är värre än hotet utifrån (Ryssland).
Den klassiska högern inser tvärtom allvaret och tar kraftfullt avstånd från Trump. Tunga M-profiler som Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Olof Ehrenkrona med flera har markerat hårt mot kulturkrigarnas relativisering av Trumps och hans mäns utspel.
Vikten av säkerhet, samarbete mellan demokratier, frihandel och en regelbaserad världsordning sitter nämligen i deras ryggmärg. De formades av att bevittna Europa före Berlinmurens fall.
21 november 2022. Statsminister Ulf Kristersson (M) talar på Måndagsrörelsens manifestation till stöd för Ukraina. Bredvid står Gunnar Hökmark, initiativtagare till Måndagsrörelsen, som samlas varje vecka på Norrmalmstorg i Stockholm.
Till och med centrala figurer inom högern som krattat manegen för Tidösamarbetet går i klinch med kulturkrigshögern. Trots att just kulturkriget varit ett grundfundament i samarbetet.
Inför öppen ridå klyvs svensk höger mitt itu. Det skulle kunna leda till att den cementerade blockpolitiken faller samman.
Samtidigt som omvärldsläget har försämrats har SD flera gånger visat sig sakna omdöme när Sveriges säkerhet står på spel. Som SD-toppen Jomshofs uppmaning att elda hundra koraner till, vilket förhöjde hotbilden mot Sverige och satte käppar i hjulet för Nato-ansökan. Eller att Åkesson inte kunde välja mellan Putin och Biden, bara åtta dagar före Rysslands invasion.
SD:s omdömeslöshet har inte hittills förmått Ulf Kristersson att sätta dem i kylan. Det talar för att han inte lär göra det nu heller.
Men Trumps mandatperiod har bara börjat, och världen blir farligare för varje dag som går. Enligt statsministern står Europas säkerhet vid ett vägskäl, som kommer påverka Sverige i generationer.
I det läget är SD:s svajiga kompass inte att lita på.
Om säkerhetsläget fortsätter att förvärras kan en storkoalitionsregering med S och M föredras av båda partierna.
När det gäller Sveriges säkerhet står i stället M och S närmare varandra. Och även om Sverige inte behöver samlingsregering 2026, så kan ett fortsatt förvärrat säkerhetsläge leda till att en storkoalition föredras av båda partierna.
För en vecka sedan visade en mätning att var tredje väljare är positiv till en regering med S och M (SvD 16/2). Och det var före Trumps tornado genom Europa.