Vad han syftar på är Nordkoreas påstående att man nu har ett komplett kärnvapenprogram med kapacitet att nå hela det amerikanska fastlandet. Nu ska landet, enligt Kim Jong-Un, ”massproducera” kärnvapen.
Experter utanför Nordkorea tvivlar på att landets kärnvapenprogram är så komplett som Kim Jong-Un påstår. Men det räcker med att en kärnvapenmissil verkligen når ett mål i USA för att följderna ska bli katastrofala. Kim säger också uttryckligen att vapnen kommer att användas i händelse av ett amerikanskt angrepp mot landet.
Själv säger sig diktatorn naturligtvis enbart ha fredliga avsikter. För att visa att så är fallet så berättar han att Nordkorea kan tänka sig att skicka en trupp till vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang (inte att förväxlas med Nordkoreas huvudstad Pyongyang) i februari. Sydkoreas reaktion är positiv – man vet vilken sorts regim man har att göra med och om Nordkorea deltar så är det sannolikt en spärr mot nya kärnvapenprov eller missiltester under OS-veckorna.
Sydkoreas regering föreslog dessutom samtal mellan de två koreanska staterna med start den 9 januari. Det skulle i så fall vara den första dialogen mellan länderna på mer än två år. Också detta var ett uttryck för realism. Diktaturen i norr kan knappast störtas utifrån, men den kan kollapsa och ur Sydkoreas perspektiv är det klokaste man kan göra att försöka lirka med regimen i norr så att en försiktig öppning mot omvärlden kan ske.
Nordkoreas reaktion kom snabbt. Kim Jong-Un beordrade att en kommunikationskanal med Sydkorea skulle öppnas redan på onsdag morgon. Det är samma ”heta linje” som stängdes för två år sedan - på order av Kim Jong-Un. Då hade Sydkorea avbrutit det ekonomiska samarbetet i utvecklingszonen Kaesong, som en reaktion mot Nordkoreas kärnvapenprov.
Nu är det alltså dialog som gäller igen, om inte allt avbryts på nytt. Kina, som vill förhindra både en kollaps i norr och en militär urladdning, uppmuntrar tövädret, medan USA förhåller sig avvaktande.
Hur ska denna oväntade utveckling uppfattas? Det kan se ut som om Kim Jong-Un håller på att lyckas med det som säkerligen har varit hans avsikt hela tiden: att med kärnvapenhotet som instrument förmå omvärlden att lämna det extremt slutna landet och dess styrande elit ifred, och rent av bidra till dess ekonomiska överlevnad.
Men man kan också se de nya signalerna som ett tecken på att sanktionerna mot Nordkorea har effekt. De hotfulla formuleringarna om kärnvapen mot USA syftar då till att dölja att regimen befinner sig under press. Pressen kan tills vidare avvärjas genom någon form av öppning mot Sydkorea, samtidigt som en sådan öppning också innebär långsiktiga risker för regimen, när människor får nya kunskaper om omvärlden. Mot sådant hjälper inga kärnvapen.
Håkan Holmberg