Två av tre unga är för sjuka för lumpen! Rubriken i Svenska Dagbladet (26/3) fick nog många att studsa till. Den är också i en mening sann. Pliktverkets siffror visar att 64 procent av de 107 000 unga som svarat på förfrågan inte var möjliga att kalla till mönstring. Dessa har ”diskvalificerat sig” genom att uppge att de har olika sjukdomar, diagnoser eller skador.
Innan man drar slutsatser om en hel generation, om diagnosboom, psykisk ohälsa eller annat, bör man konstatera att värnplikten i princip är frivillig i Sverige, att behovet (i år 8 000) fortfarande gott och väl täcks av dem som verkligen vill. Sedan kan man ändå känna oro, över statusen hos de unga liksom över den generella försvarsviljan när behovet stiger under kommande år.
Andelen kvalificerade i Sverige har legat på ungefär samma nivå sedan 2020, alltså före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Den nya säkerhetspolitiska miljön, den helt nya hotnivån, har uppenbarligen inte nått landets yngre generation. Pliktverket förutspår att man måste införa kontroller, intyg om sjukdom, om man exempelvis ska kalla 10 000 till värnplikt om några år.
Cirka 40 000 per årskull kan låta som ett hyfsat gott urval. Men i försvaret finns oerhört många uppdrag som måste besättas. De är sinsemellan väldigt olika. Vissa kräver mer extrema egenskaper, fysiskt eller psykiskt. Alla är långt ifrån lämpliga för allt och i en krigssituation handlar det om liv och död, att rätt person sitter på rätt post. Urvalet måste vara stort. Som en jämförelse togs 1980 80 procent av alla män ut till tjänstgöring.
Det finns oroande tecken på ökad psykisk hälsa de senaste tio åren, särskilt bland kvinnor och i gruppen 16-29-åringar, enligt Folkhälsomyndigheten. Pliktverket har också jämfört svaren med underlag från Socialstyrelsen om ohälsa och diagnoser, vilket visar att ungdomarna i stort sett är ärliga. ”Vi har inte haft anledning att tro att många ljuger”, säger generaldirektören Christina Malm.
Men det fanns en del som ljög för att slippa värnplikten redan för 40 år sedan. Sannolikt ljuger fler i dag för att slippa besväret, när kostnaden för att göra det är noll. Annars skulle inte Pliktverket behöva införa intyg och generaldirektören skulle inte behöva påminna om att man ”ytterst mönstrar för att klara krigets påfrestningar”. ”Vi kan aldrig garantera att man till exempel har tillgång till mediciner eller speciell typ av kost, inte i krig”, säger hon.
Med dagens försvarsvilja och krigsberedskap kan tio månader med trist mat vara tillräckligt för en del för att säga nej tack till lumpen.