I veckan kom KD med ett nytt förslag (DN 12/8), nämligen att damma av REVA- projektet och sjösätta det igen. REVA-projektet, för den som inte minns, var en gemensam satsning mellan Kriminalvården, Polisen och Migrationsverket som hade som syfte att verkställa fler utvisningar av människor som illegalt upprätthöll sig i Sverige. Projektet pågick mellan 2009-2014 och ökade antalet utvisningar markant.
Samtidigt mötte REVA en hel del kritik, framför allt från de som tyckte att polisen ägnade sig åt rasprofilering när de genomförde de så kallade inre utlänningskontrollerna. Det har inte fastställts huruvida rasprofilering förekom eller inte. Polisen har rätt att kontrollera alla de misstänker saknar rätt att vistas i riket – men får inte genomföra kontroll enbart på grund av hudfärg, namn, eller språk. Myndighetsutövning förutsätter medborgarnas förtroende, och misstanke om rasprofilering är ett allvarligt problem för polisen. Ebba Busch hade inget svar på hur detta problem skulle förebyggas, mer än att hon räknade med att polisen har tagit lärdom av förra gången.
KD-förslaget om REVA-revival innehåller en tillspetsning, polisen ska inte bara genomföra fler kontroller, utan ges möjlighet att – i de fall någon vägrar identifiera sig – ta DNA-prov på dem, och även granska deras digitala enheter såsom mobil och dator.
Att den digitala integriteten offras för brottsbekämpningen är inget som KD är ensamma om – både M och S är på olika sätt med på tåget. KD är dock de enda som ger sig på den kroppsliga integriteten.
Att vår digitala integritet är under attack har vi vant oss vid. Den kroppsliga integritetens skydd är vi dock mer måna om. Förslaget om REVA är inte första gången KD vill tumma på den. Förra veckan (DN 5/8) gick de ut med att de ville ge polisen tillgång till medicinska register, bland dem PKU-registret, vävnadsprovet från alla nyfödda. Att register som upprättats för vård och medicinsk forskning blir tillgångar för polisen är kanske mer skrämmande än att polisen vill avlyssna telefoner. Vi vet att det vi gör på nätet kan spridas och synas långt utanför vår tänkta målgrupp. Att det vården vet om oss stannar där är dock lika självklart som att prästen har tystnadsplikt i bekännelsebåset.
KD visar att den kroppsliga integriteten ligger på offeraltaret när brottsbekämpningsverksamheten ska tillbedjas. Den som värnar individens rättigheter har en ny front att försvara.