Kommissarie Perez i tv-serien "Shetland" är visserligen en fiktiv figur. Men har har en mycket klok devis: ”Jag försöker hålla tankarna fria.” Så löser han fallen till slut med träffsäkerhet, trots att nationella polisen pressar på.
Självklart utsätts polisen för för höga förväntningar, inte minst vid spektakulära mordfall. Palmemordet är alltjämt ett nationellt trauma — och inte blev det bättre efter "Uppdrag gransknings" program som visar hur personer ”hörts sönder” och lockats med jättebelöning om de ger polisen ”rätt” uppgifter. Fallet Thomas Quick är ett annat som fort gick överstyr.
Det är ”den otroliga ivern att hitta skyldiga” som leder till mycket allvarliga misstag i polisutredningar, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, till SVT. Hetsen kan leda till ett slags omvänd bevisföring; man bestämmer sig för vem som är skyldig och gör sedan allt för att bevisa det. Men det är inte polisen som ska avgöra i skuldfrågan. Det är domstolen.
I fallet Kevin fick bröderna Robin och Christian Dahlén inget beslut via domstol. De angavs som skyldiga i ett pressmeddelande från polisen efter ett påstått erkännande. Pressmeddelandet saknade stöd i pojkarnas utsagor. Uppgifterna från de 30-talet förhör, som av experter liknas vid tortyr, är enligt chefsåklagare Niclas Wargren otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Robin var fem år och fick inte gå hem till mamma förrän han svarat ”rätt”.
Barnen hade heller inga juridiska ombud. Reglerna har sedan ändrats. Men barnperspektivet gällde ändå, och man fick inte behandla barn som polisen gjorde efter mordet på fyraårige Kevin. Om det nu var ett mord. Niclas Wargren menar att det kan ha varit en olycka.
Det är inte första gången som undersökande journalistik lett till att felaktigt dömda fått upprättelse. Fallet Kevin visar hur viktig roll den professionella, sakliga journalistiken spelar i samhället. För både poliser och journalister borde Jimmy Perez inställning vara ett föredöme.