En 18-årig transperson berättade nyligen om hur det är att utsättas för ständiga omvändelseförsök, alltså påtryckningar från till exempel vänner och familj (SVT Uppsala, 18/4). Omvändelseförsök och så kallad omvändelseterapi syftar till att få hbtq-personer att ändra sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Det kan handla om allt ifrån hot om att tvingas gifta sig till och skickas på ”uppfostringresa”, till fysiskt våld eller psykisk utpressning genom förtäckta hot om social uteslutning. Utsatta har vittnat om att de har tvingats besöka religiösa ledare för att bli renade från "onda andar", om att föräldrar har tvingat dem att gå till psykolog för att "bota" homosexualiteten.
Liberalerna har länge drivit på för att kriminalisera omvändelseterapi. Även riksdagsledamöter från Socialdemokraterna har motionerat om förbud. Nu ansluter även Moderaterna och Centerpartiet till L:s linje (Sveriges Radio, 22/4).
Som Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Hedin uttrycker det ska man inte "underskatta komplexiteten i en sådan här lag, att konstruera den så att den blir träffsäker och rättssäker". Men han påpekar samtidigt att det gjorts svårare saker. Att tvinga någon till omvändelseterapi skulle visserligen kunna utgöra olaga tvång, som redan i dag är ett brott, men lagen anses av nämnda partier inte räcka till. Eftersom länder som Malta och Storbritannien redan har förbud mot omvändelseterapi är en god idé att lära av deras erfarenheter.
I en motion om kriminalisering (2019/20:1917) föreslog Liberalernas riksdagsledamöter Robert Hannah och Arman Teimouri även att organisationer som ägnar sig åt omvändelseterapi ska nekas bidrag. Att ägna sig åt trakasserier av hbtq-personer borde mycket riktigt inte ges stöd i form av skattemedel. I motionen föreslogs även en kartläggning av fenomenet.
Häromdagen släppte Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en rapport i ämnet, men en slutsats var att det i dagsläget inte går att uppskatta hur många unga som är utsatta för omvändelseförsök i Sverige. Däremot konstaterades det i rapporten att fenomenet finns och förekommer, och att berättelserna vittnar om ett ”stort lidande” för dem som utsätts.
Varje fall är ett fall för mycket. Hannah och Teimouri har påpekat att unga svenska hbtq-personer från religiösa eller konservativa hem behöver veta att samhället står på deras sida, ett samhälle som inte blundar för deras ofrihet. Om det borde det inte råda något tvivel.