Det är av yttersta vikt för Sverige att LKAB får fortsätta bryta järnmalm i Kiruna och att Cementa kan bryta kalk på Gotland. Utan malm stannar svensk export, utan cement stannar byggen av vägar och hus. Dessutom ska Sverige som bekant bli klimatneutralt senast 2045.
Dessa tre mål kan ibland kollidera och då är det betydelsefullt med en tydlig lagstiftning. Men det är inte klimatet som fått miljödomstolarna att slå ned på tillståndsansökningarna från LKAB och Cementa. Storföretagen har anmärkningsvärt nog struntat i grundläggande regler som samråd med Kirunaborna (LKAB) respektive gjort en helt undermålig ansökan (Cementa).
Miljöbalken är också skälet till att över 1 200 vindkraftverk inte kunnat byggas de senaste sex åren (SVT 18/10). Det beror på det ”kommunala vetot”, att respektive kommun ska godkänna vindsnurrorna. Det gör kommunerna i allt lägre utsträckning, särskilt i södra delen av landet. Och det är i söder de framför allt behövs för att uppnå klimatneutralitet, enligt Energimyndigheten.
Lagen ser ut som den gör eftersom riksdagen stiftat den. Det är inte hållbart att gå runt lagstiftningen så snart den inte stämmer med ens politiska mål, eller när ”fel” företag klagar högljutt.
Det kommunala vetot mot vindkraft är under utredning. Det ska inte tas bort, enligt förslaget, men regeringen vill bland annat att ersättningen till kommunerna ska öka. Vilket inte lär minska motståndet i de mer tätbefolkade delarna av landet. Då återstår att se vad riksdag och regering har i bakfickan för att ändå kunna driva igenom sin politik, mot rådande lagstiftning.
Ännu fler ”kringelikrokar” kan förväntas i fallet Cementa. Redan den tillfälliga lagen som gav tillstånd till fortsatt brytning i åtta månader (tillståndet löpte ut i oktober) var starkt ifrågasatt. Nu har Cementa begärt ett tillfälligt tillstånd för ytterligare tre års kalkbrytning. Samtliga remissinstanser, med ett fåtal undantag, är negativa till förslaget (SR Ekot 17/10).
Man kan se en trend där politiska instanser betraktar gällande lagstiftning mer som ett förslag på vad som ska gälla. När samhällsproblem ska lösas ställs löften ut, sedan drar man i gång. När lagrådet, som granskar nya lagförslag, kommer med stark kritik bortser man allt oftare från den.
Resultatet blir ihålig lagstiftning, inte minst på miljöområdet där konflikterna lär öka under de kommande decennierna. Det som verkligen behövs är tydliga politiker som inte lovar mer än vad de kan hålla. Det är dessa som ska ställas till svars. Lagen är och ska vara lika för alla.