I de senaste årens flyktingdebatt har åldersbedömning av ensamkommande flyktingbarn varit ett av de mest infekterade ämnena. Sans och medkänsla har knappast väglett debatten.
Regeringen gav i fjol Rättsmedicinalverket i uppdrag att ”skyndsamt” påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar i asylmål.
På tisdagen presenterade verket sina första utlåtanden. I 442 av de 581 undersökta fallen bedömer man resultaten ”talar för” att den undersökta personen är 18 år eller äldre.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Svarta rubriker om att asylsökande ”ljuger” om sin ålder och arga debattinlägg om att siffrorna från Rättsmedicinalverket illustrerar ett ”haveri” för svensk flyktingpolitik präglade tisdagen. Politiker beskylldes för att ha varit oansvariga och för att ha lyssnat för mycket på obstruerande barnläkare och advokater, vilka länge pekat på problemen med åldersbedömningar.
Men bilden behöver nyanseras. Migrationsverket säger att resultaten från undersökningarna var väntade eftersom det är just ärenden där åldern är oklar som undersökts. Att vissa uppger en felaktig ålder är heller inte nödvändigtvis detsamma som att de ljuger. Personerna det handlar om kommer från länder som saknar fungerande folkbokföring och där födelsedagar –precis som i Sverige en gång i tiden– inte är något man firar.
Många debattörer har också gjort en stor sak av att åldersbedömningen kräver att den asylsökande samtycker till att bli undersökt. Men för den som inte kunnat göra det sannolikt för Migrationsverket att han eller hon är under 18 år väntar av allt att döma uppskrivning av åldern om personen inte vill låta sig undersökas. Frivilligheten att undersökas ska alltså inte ses som att den asylsökande kan välja sin ålder efter eget tycke.
De metoder som i dag används för åldersbedömning – röntgenundersökning av visdomständerna och magnetkameraundersökning av knäleden– ska ha låg felmarginal. Men barnläkaren Inge Axelsson skriver i Läkartidningen (22/5) att Rättsmedicinalverket bygger sina åldersbedömningar på delvis felaktiga antaganden om hur ett barns levnadsförhållanden påverkar skelettets utveckling. Medan Rättsmedicinalverket utgår från att sämre levnadsvillkor gör att den kronologiska åldern tenderar att underskattas, hänvisar Axelsson till studier som visar att svåra uppväxtförhållanden samvarierar med både försenad och accelererad mognad. Det finns alltså fortfarande osäkerhet kring åldersbedömningarnas träffsäkerhet.
Det är naturligtvis viktigt för Migrationsverket att veta hur gammal den som söker asyl är. Ska personen betraktas som ett barn eller som en vuxen? Men att frågan är viktig är inte detsamma som att den är enkel. Fler borde inse det.