För 20 år sedan i dag kapades ett passagerarplan i USA av islamister, flögs rakt in i försvarshögkvarteret Pentagon och dödade nästan 200 personer, vilket knappt noterades världen över. Det i sig säger något om magnituden av attackerna i New York. De direktsända krascherna följt av hundratals som hoppade mot sin död och slutligen symboliken i att de båda tornen, världens finansiella centrum, rasade ihop i en hög av stål och aska.
Attackerna påminde mest om Pearl Harbor 1941. Men i stället för Hiroshima kom slutet först efter 20 år i och med den kaotiska evakueringen på Kabuls flygplats. Och till skillnad från Pearl Harbor var 11 september-attackerna på många sätt helt väntade. Uppbyggnaden hade pågått under tio år och veckorna före attentatet fanns egentligen alla pusselbitar på plats, de kunde bara inte passas ihop i tid.
I sin bok al-Qaida och vägen till 11 september (Bonniers, 2007) redogör Lawrence Wright för sambandet mellan de (av USA) svikna mujahedin-soldaterna i Afghanistan och kaparna på Loganflygplatsen i Boston. Enligt boken var det avgörande ögonblicket för att utkräva hämnd när amerikanska stridsplan tilläts operera från helig saudisk mark under Gulfkriget 1990.
Redan 1993 försökte terrororganisationen spränga World Trade Center, men den planen, att det norra tornet skulle försvagas och falla mot det södra, ledde trots sex dödsoffer mest till en förstärkning av byggnaderna.
I och med attentaten mot USA:s ambassader i Kenya och Tanzania 1998, där hundratals dog, klev ett nytt ledarskap in i bilden. Det var den saudiske byggherren och avfällingen (han verkade i Sudan) Usama bin-Ladin och Ayman al-Zawahiri. Med dem tillfördes både finansiella muskler och en helt annan målinriktning för al-Qaida.
Antalet terrorattentat har inte minskat till följd av kriget mot terrorismen. Europa upplevde en våg av attacker under senare delen av förra decenniet, där Drottninggatan 2017 var ett, men de flesta attentaten sker liksom tidigare i Mellanöstern och Afrika.
I samband med evakueringen i Kabul påmindes vi om att Islamiska staten (IS) finns i landet, genom attentatet på flygplatsen. Al Qaida finns också kvar. Behovet av fysiska baser för terrororganisationer är mindre än på 1990-talet, då de till största delen verkar digitalt. Men de kan ändå stärkas om de får beskydd, som de fick av talibanerna på vägen mot 11 september.
Det återstår att se om de gångna 20 åren bara var en parentes. Det enda som är säkert är att det inte blir exakt som förut. Ingenting blir någonsin mer som det var före 11 september 2001.