Tråkigt nog gäller detsamma för bostadspolitiken. Utbudet av politiska lösningar svarar inte mot behoven.
Det byggs för få bostäder och det befintliga beståndet utnyttjas inte effektivt. I hela 240 av landets 290 kommuner råder underskott på bostäder, enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät. En särskilt stor utmaning är att skapa billiga bostäder till personer med låg inkomst, inte minst alla nyanlända.Bostadskrisen påverkar hela samhällsekonomin när företag får svårt att rekrytera personal eftersom att det saknas tillgängliga hyresrätter.
Hyresreglering, byggregler, skatter. För att få bukt med problemen på bostadsmarknaden behövs ett helhetsgrepp och omfattande strukturreformer. Det verkar de flesta experter vara eniga om.
Det har alltså funnits gott om saker att diskutera i de bostadspolitiska samtal som inleddes i vintras och avslutades i går med att alliansen lämnade förhandlingsbordet. I en debattartikel i DN förklarar allianspartiernas företrädare avhoppet med att regeringen varit för försiktig i sina förslag och lutat sig för mycket mot Vänsterpartiet. Det ligger nog en hel del i den kritiken, men alliansen har förstås också ett ansvar.
Till exempel är allianspartierna kritiska till att regeringen vill använda höjd fastighetsavgift för att finansiera sina förslag. Men en genomgripande reformering av bostadsmarknaden kan inte bortse från fastighetsskatten. Denna insikt verkar dock ha funnits hos Liberalerna när de i vintras föreslog att sänkta marginalskatter skulle kunna finansieras av höjd fastighetsavgift.Tillsammans med avtrappade ränteavdrag skulle en återinförd fastighetskatt dessutom bidra till att mildra prisutvecklingen på bostäder.
Avhoppet från bostadssamtalen måste därför också ses som en taktisk manöver. Efter att ha valt olika vägar i flyktingpolitiken och efter att Liberalerna lämnat både försvars- och energiförhandlingarna signalerar avhoppet från bostadssamtalen att alliansen håller ihop- de har en plan- och att den stora skiljelinjen går mellan höger och vänster i bostadspolitiken.
Finansminister Magdalena Andersson (S) menar att samtalen, trots alliansens avhopp, varit fruktbara. Det var ju roligt att höra. Ännu roligare hade det förstås varit om partierna enats över blockgränsen om långsiktiga reformer.
Nu kan regeringen i alla fall lägga fram en proposition till riksdagen som man vet att det finns stöd för. Förslaget innehåller bland annat frysning av presumtionshyresnivåer, tillfälligt slopat tak för uppskov av reavinstskatt och en översyn av buller- och strandskyddsregler. Det är små steg mot ökad rörlighet och mer byggande. Men de nödvändiga strukturreformerna saknas. För det har både alliansen och regeringen ett stort ansvar.