I februari väljer Centerpartiet ny partiledare. Men vad blir det för politik? Partiet ser ut att stå kvar i den inte alltför breda mitten, men lär inta en mjukare hållning till regeringen.
Centerpartiet blev den stora förloraren i riksdagsvalet. Partiet backade till 6,7 procent från 8,6 procent valet 2018. Framför allt sved det att man tappade på partiets hemmaplan: landsbygden. Där drog i stället den politiska huvudmotståndaren Sverigedemokraterna fram.
I C var inte alla nöjda med Lööfs stöd till Magdalena Andersson som statsministerkandidat. ”Centerpartiet är ju ett liberalt högerparti”, sade till exempel ungdomsförbundets Réka Tolnai.
Den SCB-mätning som presenterades häromdagen visar att C har tappat ytterligare stöd, till 5,4 procent.
Valberedningens tre kandidater – Elisabeth Thand Ringqvist, Daniel Bäckström och Muharrem Demirok – säger ungefär samma saker och samtliga står bakom partiets nuvarande hållning i regeringsfrågan. I Centerpartiet tycks ordningen vara först partiledare, sedan politik.
Bäckström svarade förvisso vid en utfrågning i Piteå otydligt på frågan om han skulle gå främst i Pride-paraden och viga samkönade par, men förtydligade sedan att han som vigselförrättare inte skulle göra skillnad på par.
I ett samtal i Studio Ett (2/12) diskuterade partiets riksdagsledamot Helena Lindahl och EU-parlamentariker Emma Wiesner partiledarvalet. Inte heller den diskussionen blev politisk. Lindahl, sedan länge kritisk till partilinjen i regeringsfrågan, sade sig hoppas på Bäckström för att han är en bra ledare och har varit kommunalråd. Wiesner ville inte välja någon av de tre.
Centerpartiets ungdomsförbund och Centerstudenter tog däremot nyligen ställning för Elisabeth Thand Ringqvist. Kanske förväntar sig ungdomarna att Thand Ringqvist kan föra partiet närmre borgerligheten. Deras kandidat har bland annat varit vd för Företagarna och jobbat för tidigare C-ledaren Maud Olofsson.
En för skarp högersväng har också sina risker. Dels är partiets väljarbas numera mer vänsterlutande. Rollen som "liberalt borgerligt parti" har Liberalerna redan lagt beslag på. Ett för dramatiskt skifte i C kan även leda till svekdebatt. Inom överskådlig tid ser därför partiet ut att parkera som liberalt oppositionsparti.
Vad händer om det fortsätter neråt i opinionen?
Tidigare partitoppen Emil Källström, populär och med många år kvar i arbetslivet, sade visserligen nej till att kandidera till partiledarposten efter Lööf. Men sådana svar är sällan skrivna i sten.