Att lära sig nya språk blir svårare ju längre upp i åldern man kommer. Engelskundervisningen påbörjas i Sverige redan i lågstadiet - i många skolor redan från första klass - och har varit det första främmande språk svenska elever kommer i kontakt i ända sedan 1939. Detta tillsammans med omfattande amerikansk kulturimport börjar ge det engelska språket en karaktär av ett andra hemspråk för Sverige, och bland länder som inte har språket som modersmål är vi i världstopp på att uttrycka oss genom det.

Men i takt med att Storbritannien lämnar EU och USA sluter sig mot omvärlden kan engelskans status komma att successivt fallera. För att svenska elever ska kunna stå sig i en allt hårdare internationell konkurrens kommer engelskakunskaper inte räcka långt i framtiden. För att svenskar också ska kunna konkurrera på en internationell arbetsmarknad krävs gedigna språkkunskaper.

TIll skillnad från engelskan påbörjas undervisningen i det andra främmande språket först i mellanstadiet - samtidigt som eleverna kommer in i puberteten och får svårare att ta till sig ny språk samt blir skoltrötta och börjar skolka. Ganska få har kvar kunskaper från det andra främmande språket in i det vuxna livet.

Många innerstadsskolor som kräver långa kötider och fina bostadsadresser erbjuder däremot språkundervisning i andra språk än engelskan redan i lågstadiet. På så vis blir språkkunskaper en klassfråga.

Det finns därför mycket att vinna på att låta språkundervisningen även i de så kallade moderna språken påbörjas redan i lågstadiet. Tvärtemot vad många tror gör språkinlärning av fler språk inte det svårare att ta in de som man lär sig vid sidan av - snarare blir det enklare. Att satsa på språken från tidigare ålder är också mer resurseffektivt eftersom barn lär sig i snabbare takt vid så låg ålder.

Och vid sidan av ekonomiska nyttoargument för tidigare språkundervisning bidrar också språkinlärning till kulturell bildning och förbättrar vår förståelse för omvärlden och öppnar nya dörrar. Kort sagt vore det en önskad reform.

Det som möjligen kan invändas mot tidigare språkundervisning är bristen på resurser. Både pengarna och humankapitalet saknas sannolikt i dagsläget för att det skulle vara genomförbart. Man kan också argumentera för att elever redan har saker att lära sig så det räcker och blir över.

Men för ett litet och exportberoende land som Sverige kommer förbättrade kunskaper i internationellt etablerade språk i de breda folklagren inte bara visa sig vara värt det, utan även vara en nödvändighet för fortsatt konkurrenskraft.