Besparingarna på psykiatrin i Uppsala liknar en krock i slow motion. Någon tar ut riktningen, många varnar för vad som kommer att hända och så händer det. Om förslaget att stänga en hel avdelning på Psykiatrins hus, tolv vårdplatser, blir verklighet kommer det att kosta liv, skriver 50 specialistläkare i ett upprop (UNT Debatt 5/12).
Bakgrunden är att den nya S-ledda majoriteten sagt sig vilja ”kraftsamla” för att hantera miljardunderskottet i regionen. Pandemistöden är slut, några nya extra statsbidrag finns inte i sikte och inte heller höjer man skatten. Således måste verksamheterna hitta sätt att effektivisera, att minska på kostnader för administration, konsulter, hyrpersonal med mera.
I liknande situationer blir inte sällan svaret att det inte går, att man redan går på knäna och har sparat nog. Psykiatrikerna har också goda argument för sin sak. Som att Uppsala redan har färre vårdplatser per invånare, då slutenvården har bantats i en följd av år, samtidigt som patienttillströmningen ökat.
Hänvisningen till risken för dödsfall är så vanlig inom vården att betydelsen tyvärr kommit att urvattnas. ”Då kan jag inte ansvara för patientsäkerheten”, säger varje klinikchef när effektiviseringar kommer på tal. Ändå är det fortfarande så pass ovanligt att någon svårt sjuk får vända i dörren att det blir tidningsrubriker när det väl händer.
Med detta sagt så är psykiatrin en speciell verksamhet för en mycket utsatt grupp som inte självklart söker vård och som kanske inte står på sig om den skulle dröja. Ledningens argument att satsa på ”modern” öppenvård (UNT 16/11) i hemmen känns också betydligt osäkrare än om det rörde fysiska besvär.
Ansvaret faller på politiker som lagt kraven och på sjukhusledningen som fördelat bördorna. Alla som någon gång haft budgetansvar vet hur lite effekt det ger att spara på prylar, timanställda eller hyrpersonal. ”Allt det där är småpengar om man jämför med vad det kostar att hålla en avdelning öppen”, som Tea Sundsten, verksamhetschef på psykiatrin, konstaterade.
Ljusningen presenteras möjligen av prognoserna från SKR (Sveriges kommuner och regioner) som talar om en vändning 2025 efter några tuffa år för regionerna. Regionen gör rätt som inte höjer skatten, rätt som i stället effektiviserar. Men prioriteringen inom Akademiska sjukhuset kan ifrågasättas. De unga som mår dåligt och inte kan tas om hand hemma eller ute i samhället kan inte vänta på konjunkturen. De behöver slutenvård och de behöver det inom timmar. Det är faktiskt en fråga om liv och död.