Med tre veckor kvar till valet är det svårt att ta upp ett klipp på nätet utan att först tvingas betrakta någon av partiledarna som för fram sitt budskap, ofta med något som ska föreställa glimten i ögat. Politik säljs med reklam. Reklam kostar pengar vilket de åtta partierna alltid kan behöva mer av, trots sammanlagt 500 miljoner kronor i statligt partistöd.
Störst valkassa har Socialdemokraterna och Centern. C profiterar på sin miljardförsäljning av Centertidningar 2005, som årligen ger drygt 100 miljoner kronor i utdelning till partiet från holdingbolaget Randello. S får in hela 150 miljoner kronor (2021) på sitt lotteri Kombilotteriet, dessutom en rejäl slänt från LO som avsätter 30 miljoner kronor bara på själva valrörelsen.
Det kan man ha synpunkter på, vilket många LO-medlemmar också har. Men poängen är att alla intäkter till partierna redovisas helt öppet.
Öppenheten har lagts fast i en lag från 2018, där inga bidrag på över 24 000 kronor till partierna får vara anonyma. Det är så tydligt det kan bli. Politik ska inte kunna köpas för pengar. Gränserna kan alltid diskuteras, men dessa är generellt lågt satta i alla demokratiska länder för att undvika risken för korruption. Sverige sticker inte ut.
Därför är TV4:s Kalla Faktas avslöjande, som publicerades på fredagen, så anmärkningsvärt. När en till ”affärsman” förklädd journalist ringer upp agerar fem av åtta partier precis tvärtemot hur de borde. När partierna erbjuds ”en halv till en miljon kronor” förutsatt att givaren kan vara anonym, uppvisas en enorm kreativitet för hur detta skulle kunna ske. Det är hyckleri på hög nivå, byxorna nere vid knävecken och tankarna går till Janne Josefsson berömda valstugereportage för 20 år sedan.
Socialdemokraterna och Liberalerna visade upp någon sorts krishantering när reportaget blev känt, då respektive ansvariga inom partiet fick lämna sina uppdrag. Medan exempelvis Moderaterna fortsätter att hävda att det finns grader av olämplighet i bemötande. Att som M-tjänstemannen försöka få bidragsgivaren att dela upp gåvan mellan familjemedlemmar var ”olämpligt men inte olagligt”, enligt partiledaren Ulf Kristersson.
Avslöjandet är inte lika spektakulärt som valstugorna 2002, och får kanske inte samma påverkan på valet om tre veckor. Men ur ett demokratiskt perspektiv är det minst lika allvarligt att kandidater till den lagstiftande församlingen ser på lagar som tänjbara begrepp. Tjänstemännens svar tyder på en inställning som sitter i kansliernas väggar. Det är bara C, MP och V som kan gå in i valspurten med obrutet förtroende på den här punkten.