Flera partier har börjat presentera sina program och om några veckor drar valrörelsen i gång. Valet till Europaparlamentet liknar inget annat val i Sverige. Partier kan dubblera eller halvera sitt stöd och enskilda kandidater rusa på listorna. Det lägre valdeltagandet (55 procent senast) förklarar en del av lättrörligheten men inte allt.

Det här skapar stor nervositet bland de åtta riksdagspartierna, särskilt hos den halva som ligger kring fyraprocentsspärren. Officiellt skulle ett bakslag betyda mindre genomslag för deras politik. Inofficiellt handlar det om att kapa ett ben i partistrukturen, att man inte längre skulle kunna erbjuda den helhet och de många attraktiva poster som en representation i Bryssel betyder.

I Sverige är det lättare att säga vad EU-valet inte är. Det är inte det fredsprojekt som EU:s bildande efter andra världskriget innebar. Få kandidater kommer att gå till val på att hålla ihop mot det auktoritära Ryssland, fortsätta stödja Ukraina och samtidigt stärka EU:s förmågor. Man tror helt enkelt inte att det lönar sig.

EU är heller inte blockpolitik, trots att det borde vara det 2024. Svenska väljare är vana vid att rösta i den breda mittfåra där 17 av 21 parlamentariker ingår, alla utom V och SD. Den här gången tyder dock opinionsmätningar på att det kan bli ett nytt parlament. Kommer EPP-politiker som Tomas Tobé (M) och Alice Teodorescu Måwe (KD) att vända sig till SD:s vänner i ECR-gruppen, eller till Lega och de andra i ID-gruppen för stöd? Det är en fråga som kan ställas.

Enligt en undersökning (Eurobarometern) tycker 58 procent av svenskarna att klimatet borde prioriteras i EU-valrörelsen. Sverige sticker ut, i hela unionen var det bara 27 procent som gav samma svar. Den näst viktigaste frågan var kampen mot terrorism och organiserad brottslighet som 40 procent tyckte var en viktig fråga.

Det är inget fel i sig att prioritera sakfrågor, särskilda sådana där Sverige inte ensamt förmår göra skillnad. Men kopplingen till den nationella politiken riskerar att bli väl stark. I klartext: Hur mycket kommer det att märkas att Alice Bah Kuhnkes och Teodorescu Måwes partier tillsammans drivit fram EU:s klimatpolitik, i synnerhet paketet Fit for 55 som ska minska utsläppen av växthusgaser med 55 procent till 2030?

Det skulle inte skada att blanda in lite av freds- och frihetsfrågor under valrörelsen. Kristdemokraterna var först ut med sin EU-valkampanj med rubriken ”Gränser och frihet” och med ”säkerheten och oberoendet måste stärkas” som första punkt. Återstår att se hur det låter när valdagen och fyraprocentsspöket närmar sig.