I budgettider tittar ansvariga chefer i kolumnen för kostnader och skakar på huvudet. Allt, precis allt, blir dyrare. Lönerna stiger liksom pensionskostnaden och sjukfrånvaron ökar. Inköpt material går upp i pris, drivmedel och el likaså. Där och då är det lätt att dra slutsatsen att ägarna/skattebetalarna måste skjuta till rejält med pengar, annars går man mot stora neddragningar, alternativt konkurs/underskott.
Sedan får man ruska på sig en aning och gripa sig an uppgiften. Tillfälliga kriser kan övervintras utan nya permanenta kostnader. Vad kan göras annorlunda? Går det att öka intäkterna på något sätt, genom att höja priser eller avgifter till kunden? Går det att effektivisera utan att verksamheten påverkas negativt?
Detta är helt naturliga processer, överallt och i alla verksamheter. Om den inte är politiskt styrd. Då kommer katastrofscenarierna att fortsätta följa med i beskrivningarna. Som i den pågående vårdkrisen. Som i de nya förslagen till finansiering av public service, som Sakine Madon skriver om här intill. Slakt, ropar en kör av kritiker.
Den så kallade vårdslakten var högaktuell när vårbudgeten skulle presenteras i mars. Regeringen hade skjutit till sex miljarder kronor, totalt nio miljarder med tidigare utlovat tillskott för 2024. Det extra statsbidraget ska ses mot bakgrund av att regionerna prognosticerade ett underskott på sammanlagt 24 miljarder kronor för året. Då är det förstås otillräckligt.
Men 2024 hade knappt börjat när regionerna ropade på hjälp. Tisdagen 14 maj kommer den nya ekonomiska rapporten och då kan läget se annorlunda ut. Om exempelvis arbetsmarknaden utvecklats bättre än väntat kommer det att avspegla sig i regionernas ekonomi. Det finns en intäktssida också.
Ingen har räknat med de långt mycket större överskott som presenterades av regionerna åren 2020-2022. Då anställdes nya medarbetare i exempelvis Region Östergötland som fick 1 000 nya medarbetare. I vintras varslades 900 om uppsägning på grund av det ekonomiska läget. Det är en totalt ansvarslös hantering av skattepengar.
Heder åt Uppsalaregionen och ledningen på Akademiska sjukhuset som ”ruskat på sig och gripit sig an uppgiften”. I oktober beslutade man sig för att minska kostnaderna för hyrpersonal från 7,35 till två procent av de totala personalkostnaderna. I slutet av april hade man nått ned till 4,7 procent (regionuppsala.se 8/5). Just nu ökar antalet anställda i regionen!
Krisen är knappast över, underskott hotar ännu för både regionen och storsjukhuset. Men man försöker i alla fall göra något åt saken i stället för att lägga sig platt och ropa på hjälp. Det är att ta ansvar.