Almedalsveckan i Visby inleddes med vad som kan kallas de första valtalen från de två statsministerkandidaterna, Magdalena Andersson (S) i söndags och Ulf Kristersson (M) på måndagen. De var båda överens om att Sverige är på väg åt fel håll, och att det kommer att bli än värre om den andre får bilda regering efter valet. Så långt inga överraskningar.
Statsminister Andersson utnyttjar naturligtvis det faktum att internationella kriser gjort att hon gång på gång ses med andra ledare, att hon fått visa statsmannaskap. Hon har gjort det bra också, inte minst under den mycket snåriga Natoansökan, vilket hennes höga förtroendesiffror visar. Det är nästan svårt att tro att det bara gått ett drygt halvår sedan en viss Stefan Löfven ledde landet.
Oppositionsledare Kristerssons tal var av samma skäl sakpolitiskt tungt. Det var moderata paradfrågor som skatter, kärnkraft och brott och straff, men också stärkt aborträtt och bättre skydd för utsatta barn. Förtroendegapet till statsministern har ökat (33 procent mot 56 procent, SVT/Novus) och valet måste vinnas med skarpa förslag, resonerar man från M-håll.
Redan Winston Churchill upptäckte 1945 att det kan straffa sig att betrakta sig som den givna ledaren, att ta valsegrar för givna. Många efter honom har lärt samma läxa, i Sverige senast Fredrik Reinfeldt 2014. I hans fall var det hanteringen av finanskrisen och den efterföljande skuldkrisen som gjort Sverige till ett föredöme i Europa. Inför omvalet begär man ett öppet mandat av väljarna. Vem vill inte att det ska fortsätta så här?
Magdalena Anderssons huvudnummer i talet var att göra upp med vinsterna i skolan, genom att tillsätta en utredning som vara klar 2024. Det finns partier både till höger och vänster som vill reformera friskolesystemet, och skolan i stort. Men S har inte gjort grundjobbet. Man talar inte om vad som ska hända med valfriheten och bryr sig inte om stödet i riksdagen. Det är ett öppet mandat, det här fixar vi! Det är lite slappt.
Väljarnas vardag är ökade kostnader och sämre tider, i värsta fall mycket sämre tider. Partierna har två månader på sig att visa att de förstår oron hos hushåll och företag, för jobben och för att inte pengarna räcker till.
Allt ont beror inte på Putins krig. Elpriserna rusade redan för tio månader sedan och elbrist hotar i södra och mellersta landet. S-regeringens svar kom för några veckor sedan, med lillfingret: vi öppnar väl för ny kärnkraft, då, om ni tjatar! Det är lojt och det är självtillräckligt. En målmedveten opposition har definitivt chansen till maktskifte den 11 september.